Hon har också alltid spelat teater. Hon gillar det här med balans i livet.
Angelina levde sina första år i Brasilien eftersom mamma är brasilianska, pappa är svensk.
– Jag gick i en skandinavisk skola i Brasilien för att pappa – som jobbade i landet då – ville att jag skulle lära mig svenska också.
När det var dags att börja i lekis, Kjula skola, flyttade familjen tillbaka till Eskilstuna och en ombyggd sommarstuga i Björsund. Högstadiet gick hon på Skiftingehus.
Som ensam tjej i klassen valde Angelina sen det naturvetenskapliga programmet på Rinmangymnasiet med inriktningen data och matematik.
Hon tog studenten 2001. Högskolestudier blev det på Mälardalens högskola med Västerås som studieort. MDH hade ett samarbete med KTH, Kungliga tekniska högskolan, så de tre sista av de fem studieåren avverkade Angelina i Stockholm.
– På KTH läste jag till civilingenjör i maskinteknik, industriell ekonomi och organisation. Direkt när jag var klar började jag söka jobb – överallt. Då såg jag att Mälardalens högskola i Eskilstuna sökte doktorander för mjukvaruutveckling. Tyckte det lät intressant, men fick inte den tjänsten utan en annan som doktorand med inriktning mot innoverande organisationer.
Nu jobbar Angelina som lärare, främst i Västerås, mest med internationella studenter, samtidigt bedriver hon forskarstudier (se faktaruta) och hoppas klara sin disputation i höst.
– Kunskap är underbart. Jag trivs jättebra inom högskolan, det är en dynamisk arbetsplats med många människomöten. Jag hoppas kunna vara kvar, även efter att min tjänst löpt ut i samband med höstens disputation.
Parallellt med studerandet har Angelina alltid haft en annan värld att vistas i. Först som konståkerska inom Eskilstuna IK. Men hon slutade redan i 15-årsåldern och blev ledare under tiotalet år i stället. Senare även i Fristads konståkningsklubb.
– Visst var det ibland jättestressande att pendla från Stockholm och hinna ta sig till isen i Eskilstuna. Men när jag väl var där släppte allt. Jag trivdes jättebra bland barnen och ungdomarna. Fortfarande kan jag sakna det. Att få se glädjen i deras ansikten när det klarade en utmaning på isen.