– Men Bert får prata, han är duktig på det, säger tvillingsyrran och småler. Jag vill inte, bara vara med på bild i så fall.
Tvillingsyskonen är tighta, har en nära relation och behov av varandra. Det känns i luften på en gång.
– Ja, vi har följts åt hela livet och gör fortfarande, säger Bert om Birgitta (Birgitta heter Lövstedt idag).
– Det är en hjärtlig trygghet att ha henne.
De är tvåäggstvillingar. Birgitta var bara 31 centimeter och vägde 2 230 gram när hon föddes en timme efter Bert som var 53 centimeter och vägde 3 500 gram.
– Jag tog väl all näring från Birgitta, säger han.
Under uppväxten hjälpte Bert Birgitta med läxorna, som tack bäddade hon hans säng. När han fick sitt första jobb på BP i Torshälla tog hon hans första månadslön (600 kronor) och köpte smink för... Mamma Märta fick då i sin tur ge Bert en "ny lön".
– Men sen skickade jag honom regelbundet pengar när han låg i lumpen i stället, fortsätter Birgitta.
Båda är födda i Eskilstuna och uppvuxna i Torshälla, på Granbacken. När de gick i Roxnäs skola i årskurs 1-6 fanns som kuriosa hela fem ! tvillingpar på skolan. Alla hade dessutom födelsedag kring juni månad.
– Det var inte förrän efter grundskolan som vi skiljde på oss lite, fortsätter Bert. Jag satsade på en teknisk utbildning, Birgitta på hushållskola.
Det är också inom den tunga industrin Bert jobbat i alla år. Drygt 40 år har det blivit på Outokumpu i Torshälla, eller Gränges Nyby Bruk som det hette när han anställdes på 1970-talet.
– Där var jag bland annat varmvarvsarbetare, höll på med rörtillverkning, var förrådsarbetare och mycket annat.
Men 2008 under en nedskärningsperiod köptes Bert Persson ut. Han var då 55 år. Sedan dess har han haft en del jobb med hjälp av bemanningsföretag, i Västerås till exempel och han har sökt tusentals jobb.
– För jag är inte färdig än, jag vill verkligen jobba. I alla fall till 65 års ålder.
Bert återkommer till ämnet arbetsliv flera gångar när vi pratas vid. Han är inte riktigt tillfreds. Inte nöjd med arbetsförmedlingens sätt att hantera arbetslösa och han är inte nöjd med regeringens sätt att sköta arbetslivsfrågorna överhuvudtaget.
– Det är tufft både för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden och för oss lite äldre att uppskattas för den erfarenhet vi har, menar han. Sänk arbetsavgivaravgiften och anställ fler och in med fler praktikplatser här i stan. Annars är sänkt pensionsåldern i stället för höjd en bättre idé till förmån för att ge ungdomarna jobb . . .
Bert fortsätter:
– Vissa jobb jag sökt anses jag överkvalificerad för, andra tycks jag för gammal för.
– Jag söker alla typer av jobb. Ge mig en sopkvast, jag tar vilket jobb som helst.
Till sommaren har dock Bert löst arbetslöshetens dilemma – som är värst vintertid – på egen hand. Han har fått jobb på Torshälla camping.
– Det ska bli kul.
Med runt 9 000 kronor i A-kassa per månad år efter år, förstår man att det till slut tär. Bert har sålt husbilen, den har han inte råd med längre och han är begränsad i sitt sätt att leva. Han vill ha en förändring. De pengar som han köptes ut med är låsta i en pensionsfond . . .
Intressen?
– Jag gillar att hålla på i trädgården. Sätter kanske 10-15 kilo potatis årligen och sår en hel del annat. Och här ute i Solvik trivs vi jättebra, jag tänker aldrig flytta härifrån.
Fira?
– Inte någon större fest, det hade vi när vi fyllde 50 år.
– Nu blir det lugnt. Men jag tänker bjuda tvillingsyrran på middag.