Hon var duktig i skolan, men ärvde också en otrolig röstkapacitet av farfar. Det var han som lärde hennes sjunga.
– Jag hade sen turen och träffade en underbar lärare på Musikhögskolan i Göteborg, Gunilla Gårdefelt, som hjälpte mig komma över min blyghet.
– Hon var förresten värdinna i Hylands Hörna på 1960-talet och var den som öppnade rum åt mig. Hon var en fantastisk pedagog. Jag är otroligt tacksam för det.
Det berättar Ulrika Tenstam, operasångerska bosatt i Strängnäs, som under decennier haft stora upplevelser världen över i sitt yrke som operasångerska.
Du har aldrig ångrat ditt val?
– Nej, absolut inte. Visst hade jag kunnat tänka mig att bli lärare som mamma, eller journalist, om jag valt ett annat yrke. För jag är väldigt intresserad av möten med människor. Läraryrket har jag dock möjlighet till numera, eftersom jag då och då tjänstgör som lärare på Operahögskolan i Stockholm.
Du studerade i Göteborg?
– Ja, en underbar stad. Jag fullkomligen älskar Göteborg, det är "min" stad. Här träffade jag också min man Sven-Olof (musiker då, förvaltningschef kultur och fritid i dag). Göteborgare är härliga människor, de är rakt på sak. Det är soligt där, käckt.
Nu i mars ska Ulrika Tenstam dit igen för att göra "Barberaren i Sevilla", en italiensk operakomedi.
– Jag har fortfarande en av mina bästa väninnor i Göteborg och vi har dessutom ett sommarhus på västkusten, i Lysekil, dit vi åker så ofta vi kan.
Lika roligt i yrket fortfarande?
– Jag börjar bli ganska mätt och belåten faktiskt. Det börjar snart bli dags att lämna över stafettpinnen. Om jag får roller i fem år till, tills jag blir 55, får jag vara nöjd. För visst finns det en del roller för "äldre" kvinnor som jag numera kan göra, fortsätter Ulrika Tenstam.
Men rösten tycks ha ett bäst-före-datum i branschen, enligt Ulrika. Även om den håller längre i dag, precis som vår hälsa i övrigt gör.
Något av det största du upplevt hittills?
– Rollen som Carmen, den ligger mig väldigt nära. Och jag är också mycket stolt över att jag klarade "Die Frau ohne Schatten" ("Kvinnan utan skugga").
Die Frau ohne Shatten är en tysk opera av Richard Strauss med libretto av Hugo von Hofmannsthal. Verket är en mastodont i tre akter med en speltid på över tre timmar. Det har en symbolinfluerad handling som utspelas på flera plan; inuti människan, i andevärlden och på jorden.
– Jag överlevde rollen som var otroligt krävande, som en idrottsprestation, som att göra en tiokamp för mig.
Det var i uppsättningen av "Madame Butterfly" som Ulrika Tenstam på ett konstnärligt plan "bjöds in till operans magiska värld". Hon har varit i Japan, Indien, Hong Kong, Brasilien, Frankrike, Österrike, Norge , Ryssland, Finland, Belgien med flera länder.
– Jag älskar att resa, älskar nya platser, nya människor, nya kulturer, så förstås har det här livet passat mig. Jag vurmar också mycket för de "små människorna" i världen. Jag skulle inte ha något emot att sitta med kring runda bordet i FN och försöka göra världen lite bättre. Det finns så många hjälpbehövande.
Dröm?
– Att jobba i någon form av hjälpverksamhet och även att kunna bo utomlands stor del av året, i alla fall mellan oktober–mars.
– Men i flera år framöver är det Strängnäs som gäller. Vi har två tonårsbarn i familjen med allt vad det innebär. Just nu är vi inne i en intensiv fas med mycket gränssättande och närvaro. Det är inte lätt alla gånger!
Det är mycket vardagsliv helt enkelt. Dags för det i familjen Tenstam/Juvas, tycks det. Ulrika är så mycket mer hemmavid för tillfället att hon skaffat årskort på Hälsoskaparna.
– Jag dansar zumba, afro power och har fått ett styrketräningsprogram. Jag måste helt enkelt. Från och med nu har man inget gratis kroppsligt längre.
Hur känns det att fylla 50?
– Jag fattar det inte. Det har gått så fort. Jag tror jag ska dö varannan dag ungefär. Sådan är jag...
– Men samtidigt känner jag mig stark, oövervinnerlig och enormt förväntansfull inför framtiden; som en galjonsfigur längst fram i fören på ett framsusande skepp, på väg mot en oändlig horisont. Min ödmjukhet är större än någonsin och om jag tyckte att jag visste något om livet förut, ser jag på tillvaron från nya perspektiv, mycket tack vare barnen.
Du nämner även andlighet, berätta!
– Det finns ett andligt sökande hos mig. Det har det alltid gjort och ju äldre jag blir desto mer övertygad blir jag att livet är så mycket större än det liv vi kan se här. Jag känner av andliga energier till viss del. Framför allt är de själsliga mötena viktiga för mig.
Vad har du mer framför dig som operasångerska?
– Efter rollen i Göteborg ska jag till Norrlandsoperan till hösten. Det ska bli jätteroligt. Min farfar som en gång lärde mig sjunga var från just Umeå.