– Jag sitter gärna ute på ett fik och pratar med folk eller läser tidningen, säger torsdagens 75-årsjubilar.
Vi träffar Lasse Müller en knapp månad före bemärkelsedagen och han andas tämligen häftigt när vi har gått upp för trapporna till redaktionen.
– Mentalt är det fortfarande väldigt bra, men hälsan är inte den bästa, säger torsdagens 75-årsjubilar som drabbats av såväl cancer som hjärtflimmer sedan han blev pensionär.
Han växte upp på söder i huvudstaden och var ingen mönsterelev i skolan.
– Jag slogs inte och så, men var rätt stökig och protesterade när lärarna var taskiga mot någon elev. Det blev inga A:n i betyget förrän åttonde och sista året i folkskolan, minns han.
– Jag reagerade även på scoutrörelsen i unga år då jag tyckte att indelning av pojkar och flickor var fel. Då var det bättre i Unga Örnar där tjejer och killar gjorde saker tillsammans, fortsätter Lasse.
Som 15-åring fick unge herr Müller jobb på ett försäkringsbolag.
– Jag bladade in karbon i blanketter och efter det fick jag jobb som hålkortsoperatör på Pensionsmyndigheten. Vi sorterade 800000 pensionärskort i månaden och det tog ungefär 14 dagar för mig och en annan kille.
De första jobben var väl inga höjdare direkt så Lasse förbättrade sitt cv med studier på både folkhögskola och senare högskola – så pass att han i dag kan stoltsera med cirka 200 högskolepoäng.
– Jag har läst olika kurser, säger han anspråkslöst och nämner så vitt skilda ämnen som Nordisk konsthistoria och Studie- och yrkesvägledning.
Efter en tid som socialterapeut på Stockholms första behandlingshem för narkomaner och en liknande anställning i värmländska Kil kom vår jubilar till Eskilstuna 1973.
– Jag fick jobb som studie- och yrkesvägledare på Landstinget Sörmland och for omkring i skolor runt om i länet, det var ett fasligt farande, säger Lasse och bjuder på en passande grimas.
Under större delen av 80-talet höll han till på ungdomsenheten och avslutade därefter yrkeskarriären med 14 år som kultursekreterare.
– Det var kreativa och roliga uppdrag båda två. På ungdomsenheten var jag med och drog igång projekt som tågservice, butiken Botilda Byting, Drömteatern och olika verkstäder.
Vad gjorde du som kultursekreterare?
– Jag sysslade mycket med arrangemangskultur – vi fixade Å-festen, vårfestivaler och jag jobbade med musik, teater och konst. Vi var väldigt kreativa på den tiden och det var lönsamt för kommunen.
– Jag har alltid omgetts av skickliga arbetskamrater, men då jag har svårt för att inte lägga mig i saker kom jag väl inte överens med politiker och tjänstemän alla gånger, erkänner han.
Lasse var en i gänget som drog igång Eskilstuna Jazzklubb 1979 där han senare var ordförande under många år – ett engagemang som snart växte.
– Jag var mötesordförande när Eskilstuna var värd för Jazzriksdagen och plötsligt var jag även ordförande i Svenska Jazzriksförbundet. Det ledde till att jag blev koordinator för de nordiska länderna och under några år kuskade jag runt i Norden på olika festivaler.
Det känns som du hade fullt upp eller?
– Ja du, mer än så skulle jag nog säga. Jag jobbade alldeles för mycket i perioder och misskötte mitt privatliv.
Dagens främsta åtagande är "Lasses fredagsstuk" på Josefs House of Blues som är inne på tredje säsongen.
– Det är en jättekul grej, men jag är förvånad att inte fler hakar på och kommer dit, säger Lasse som firar sin 75-årsdag hos Josef i morgon fredag.
– Efter fredagsstuket ska jag äta middag med nära och kära och därefter blir det musikunderhällning och insamling till "Josefs Julklapp" vilket är ett stipendium till en ung och lovande musiker här i stan. Så skriv att folk tar med sig lite extra sedlar, säger Lasse.
Som har lite svårt att förstå det här med 75 år.
– Jag är ju uppväxt på starköl och whisky och trodde nog inte att jag skulle bli så här gammal. För 75 år låter väldigt gammalt, säger Lasse och garvar.