Gunnar – en pedagog av rang

– Jag skulle ha en lektion om abborren. Så jag gick och köpte en på torget, död förstås och så skar vi upp den och pratade om alla delarna. Sen tog jag fram två pojkar som skulle stava till abborre på tavlan och de upptäckte att det är mycket b:en i abborre. En av dem blev senare professor. Och han har sagt i efterhand att det var då han lärde sig stava till abborre.

Ibland träffar man människor som man lär sig något av. En sådan är Gunnar Holmström, dagen till ära klädd i sidenslips och med en svag doft av eau de cologne. Och det verkar som att ju sämre han ser och hör desto fler och bättre blir historierna.
Han föddes i Arbrå i Hälsingland, strax efter att första världskriget hade brutit ut i Europa. Mamman var hemmafru och fadern, som var möbelsnickare, arbetade med att sätta upp skidfabriker i Norrland. Familjen flyttade med jobben.

– När en fabrik var färdig fick vi flytta till en ny, säger Gunnar Holmström där han sitter i solen med kepsen på.
Men sedan han, efter några år som metallarbetare och sedan kursetta på utbildningen till folkskollärare i Uppsala, flyttade till Strängnäs har han bott på samma plats. Han utbildade sig vidare på Stockholms universitet och lade 1987 fram sin licentiatavhandling i sociologi. Nutidens oroliga debatt om skolan och lärandet verkar inte bekomma honom.

– Jag har alltid trivts i skolan. Aldrig haft bråkiga elever och alla ämnen var roliga, säger han.
Gunnar Holmström känns som en föregångare i mycket. Vegetarian är han sedan artonårsåldern. Och dagens hälsodebatt verkar han inte tycka är något speciellt. Att leva hälsosamt är en självklarhet. Det betydde mycket löpning, gymnastik och inget kaffe.
Han och hustrun Margareta träffades när hon kom till Strängnäs som lärare.

Efter giftermål i gamla Uppsala 1951 blev det bröllopsresa till Öland. Och det blev platsen där de långa sommarloven skulle komma att tillbringas med de fyra barnen.
När intervjun är klar och Gunnar Holmström skall tillbaka till sitt rum på Isabellagården reciterar Gunnar Holmström en dikt ur minnet. Den är av Dan Andersson med många rader och utan en stakning trollbinder han åhörarna. Som en riktig pedagog bör.