– Visst är det jobbigt att vara farsa åt två småkillar ibland, men för det mesta går det bra, säger fredagens 50-årsjubilar som träffade hustru Annika på en blind date.
Familjen Karlsson hann bo på ett halvdussin ställen innan de flyttade till Borsökna där Stefan hade sin fasta punkt under tonårstiden.
– Fast det spelade inte så stor roll var man bodde, det var nästan bara idrott som gällde för mig ändå, säger Stefan som spelade fotboll i BK Sport och simmade för Tunafors SK.
Efter en tid som dubbelidrottare insåg han att det inte fungerade utan satsade fullt ut på simningen.
– Jag simmade i tio år och låg strax under Sverigeeliten. Jag gick upp fem på morgnarna och simmade en och en halv timme innan jag gick till skolan och efter skolan väntade ett nytt pass, säger vår jubilar.
Så där höll han på till 17-årsåldern då han började med vattenpolo i TSK – där det gick riktigt bra och under karriären blev det spel i junior-, ungdoms- och A-landslaget.
– De tre sista säsongerna spelade jag för Stockholm KK och då blev det två SM-guld och ett silver. Dessutom spelade vi i Europacupen så man fick komma ut och se många länder, säger Karlsson.
Stefans farsa var mattläggare och som 25-åring valde sonen samma bana.
– Jag gick en 32-veckors utbildning på AMU och började som lärling innan jag blev färdig mattläggare, säger Stefan som är kvar i yrket än.
– Visst är man spyless på det ibland, men det är omväxlande och kul för det mesta, konstaterar han.
Vi sitter på altan i familjens kolonistuga ute i Vilsta som Stefan köpte som singel redan 1998.
– Det köpet ångrar jag inte, vi är här nästan hela somrarna, säger Stefan som renoverat och byggt till så det står härliga till.
Tre år efter kolonifyndet träffade han sin blivande fru – via en blind date.
– Det var brorsans förra fru som fixade. Annika och jag träffades på torget innan vi gick på Harrys och sen blev vi ihop rätt snabbt, säger Stefan.
Pontus föddes 2004, två år senare kom Anton till världen och den 11/11 2011 gifte de sig i Stadshuset.
– Ja, så var det och kärleken blomstrar fortfarande, konstaterar han.
Stefan beskriver sig som en lugn man som inte stressar upp sig i onödan.
– Pappa är snäll och bra också, säger Pontus som sitter med vid fikabordet.
Vi snackar framtidsdrömmar, men Stefan har inga stora dylika.
– Jag trivs som det är och hoppas att hälsan är med mig. Jag har problem med en höft, men jag ska kolla upp det.
Hur känns det att fylla 50?
– Helt okej – huvudet är betydligt yngre än så, men kroppen är väl där omkring.
Födelsedagen firar familjen i hyrd stuga i Kloten där det bland annat vankas bad och fiske.