För skrattar gör Margret mest hela tiden när vi ses hemma vid hennes köksbord i radhuset i Eskilstuna där hon bott de senaste 30-talet åren. Hon sitter och löser Eskilstuna-Kurirens korsord. Det stora. Det ser hon bra. Och så visar hon att hon precis fått telegram från kung Carl Gustaf och Silvia lagom till sin stora högtidsdag.
Är då alltid så alert ?
– Ja, jag har nog alltid varit glad, säger hon och skrattar igen.
Att det är en 100-åring jag har framför mig vid köksbordet går inte att fatta. Hon ser åtskilliga årtionden yngre ut.
– Ja, jag brukar få höra det. Men jag har inte gjort något särskilt, bara levt alldeles vanligt, så jag har inga tips på hur man ska göra för att bli gammal.
Margret har till och med kvar sina tänder visar hon och visst har hon en och annan krämpa, men just nu är det bättre.
Du klarar dig själv?
– Ja, här tänker jag bo kvar. Visst kommer hemtjänsten och tittar till mig varje morgon, kokar kaffe och brer smörgåsar – även om jag kan bre mina smörgåsar själv egentligen. Och så har jag städhjälp var 14:e dag.
Margret föddes 1913 i Örebro i en syskonskara på sju barn, tre flickor och fyra pojkar. Margret var näst yngst. Hon har gått folkskola och jobbade på Örebro kex – fyllde och skar till rånen – tills hon gifte sig med Wiktor Prenker 1939. Tillsammans med honom fick hon tre barn, Ann-Jeanette, Hans-Åke och Anna-Lena. Nu har hon även sju barnbarn och fem barnbarnsbarn. Ytterligare ett barnbarnsbarn väntas i augusti.
Hur var det under uppväxten?
– Visst fick jag och mina systrar hjälpa till tidigt hemma. Vi hade ju fyra bröder, så jag strök alltid deras skjortor, men pressade sina byxor gjorde de själva.
Ett av Margrets stora intressen har varit sykurser. Hon har också alltid försett alla med god mat och goda bakverk. Hon har verkligen tyckt om att baka. Under senare år har hennes stora intresse varit att läsa tjocka böcker och på så sätt hålla huvudet på skaft.
– Jag har precis avslutat fyra böcker. Jag läser hela tider, mycket deckare just nu. Det är roligt.
Margret och Wiktor – som gick bort 1990 – har förutom i Eskilstuna även bott i Stockholm, Åkersberga, Norrköping, Åby och Torshälla. Det har flyttat mycket eftersom Wiktor jobbade för ett stort bolag. De kom första gången till Eskilstuna 1946, men flyttade sedan runt i landet igen och återvände när Wiktor blev pensionär vid 61 års ålder.
Parets stora intresse har också varit de sommarstugor i olika delar av Sverige som de haft; i Ändebol, Lista, Näshulta, Finnkroken, Tisnaren och Kullersta.
Margret har också tillbringat mycket tid på sjön med goda vänner genom Eskilstuna motorbåtsklubb.
– När vi kom hem hit till huset efter en sommarsemester på sjön, tyckte jag alla tavlor i huset "gungade runt."
Hon skrattar igen.
Margret har även tyckt om hundar och långa promenader.
– Sista hunden jag hade var Frida, en tibetansk spaniel, säger hon.
Och hon har alltid varit mån om sitt yttre, sitt hår framför allt, berättar barnbarnet Nina som skulle komma senare under gårdagseftermiddagen och lägga Margrets hår.
100-årsdagen firas i dag med släkt och vänner hemma hos en av döttrarna.