Hur har du själv hanterat stökiga elever?
– Jag tror jag haft rätt lätt att handskas med dem. Sedan 1997 jobbar jag på Komvux. Där har vi haft många motiverade elever som fått chansen genom Kunskapslyftet, så bekymret med stök har inte funnits på senare tid.
– På Komvux blir jag kvar så länge jag får.
För trivs och är hängiven som lärare är Roger Ericson. Samhällskunskap är ämnet nummer ett. Geografi, historia och religion de tre övriga där han har behörighet. Han är själv en nyhetsfanatiker och har genom åren försökt få eleverna att följa med i vad som händer och sker genom nutidsorienteringar.
– Ju mer man vet, desto roligare och intressantare blir ett ämnet, är min filosofi.
Det bästa med att vara lärare?
– Det finns ingen bättre kick än nöjda elever, att se dem utvecklas.
Hade du något annat val än att bli lärare?
– Funderade lite på veterinär, för jag har alltid tyckt om djur. Hade både fåglar, marsvin, igelkottar och annat hemma som barn. Djurintresset lever kvar. Har hund i dag. Och stödjer också olika organisationer som ser till djurens bästa.
Men både mamma, storasyster och kusiner arbetade som lärare, så det blev också Rogers yrkesval. Första tjänsten fick han som 24-åring som högstadielärare på Skogstorpskolan. Han kommer fortfarande ihåg de flesta av sina första elever, årgången födda 1963 och därefter.
Av pappa Gösta ”Gick” Ericson, fotbollstjärna i City under 1940- och 1950-talet, ärvde Roger förmodligen sin idrotts liga talang.
– Pappa gick bort förra året. Han blev 90 år. Tyvärr fick jag inte hans bollsinne, jag var mer snabb och uthållig. Spelade i City och senare i Östermalm.
– Men fotbollskarriären avbröts mer eller mindre våren 1971 då jag skadade ett ledband i foten. Något jag fortfarande känner av.
– Sen flyttade jag till Uppsala för att gå lärarhögskolan. Väl tillbaka i Eskilstuna gick jag med i Östermalm. Sista matchen spelade vi i en seriefinal mot City. Det var hösten 1979. City vann och efter det började de klättra uppåt i systemet.
I samma veva som Roger Ericson flyttade till Göteborg 1979 för att under ett år läsa historia, läste han boken Marathon av Erik Bengtsson. En filosofisk betraktelse över livet och hans väg från dåligt tränad före detta fotbollsspelare till duktig maratonlöpare och kallade sig elitmotionär.
– Kan han så kan jag, tänkte jag och började löpträna.
– 1980, som 28-åring, debuterade jag som maratonlöpare i Vällingby och sprang på 2.47.00 och senare samma år tog jag distriktsrekordet på 3 mil bana, 75 varv!
Roger slog det gamla rekordet från 1929 med sju sekunder när han nådde mållinjen på 1.53.29. Rekordet står sig än i dag. Förmodligen inte på grund av tiden, resonerar Roger, utan mer för att det inte finns någon som vill springa 75 varv på bana i dag.
– Därefter var det dags för Stockholm Marath on. Det fann sig så lustigt att jag då sprang bredvid min inspirationskälla Erik Bengtsson i tre mil. Han gick i mål på 2.42 och jag på 2.43. De kommande två åren sänkte jag tiden till 2.35 och var bäst i Eskilstuna i början av 1980-talet.
– Det skrevs då mycket om min löpning i tidningen, kanske lite för mycket. Men det berodde på att maratonvågen spritt sig från USA till Sverige. Konkurrensen var mycket hårdare på 80-talet än den är i dag. De tider som jag gjorde då skulle räcka till att vara bland de 20 bästa svenskarna de 20 senaste åren.
Hur mycket tränade du på den tiden?
– I snitt 12 mil per vecka. En vecka gjorde jag till och med 24,8 mil!
Roger har haft löpningen som en livsstil. Kommit hem från jobbet och utan vidare gett sig ut på en tremilsrunda, för att han mått så otroligt bra av det.
Numera springer han på sitt löpband hemma vintertid (gör 45 minuter på en mil) och utomhus sommartid (totalt runt fem pass i veckan). Han cyklar och simmar en del också och funderar lite på triathlon. Hetsen att jaga tider och pers är dock över.
För 2003-2004 genomgick han två hjärtoperationer – som är en historia för sig – och har numera pacemaker.
– Jag har fortfarande kvar min träningsvilja, men det går betydligt långsammare än tidigare, fortsätter Roger som också har en teori om att orsaken till hans förmaksflimmer kan vara hans låga vilopuls (29) och all den hårda träningen som han utsatte kroppen för under 1980-talet.
Beskriv dig själv med tre ord:
1. Har järnvilja. ”När jag bestämt mig för något gör jag det, till varje pris.”
2. Nyhetsfanatiker. ”Radio, tv och Eskilstuna-Kuriren startar varje morgon. Blir också stressad på semestern om jag inte kan se nyheterna.”
3. Livsnjutare. ”Vi har ett torp på en ödemark i Södermanland några hundra meter från vattnet där jag gärna fiskar. Och det absolut bästa som finns är en lördagseftermiddag i solen efter ett långt löppass och när man sitter ner och tar en, eller ett par kalla öl.”