– Jag är bekväm med en hel del hushållsysslor redan, säger han.
Lennarts sambo Anitha är sex år yngre, så hon jobbar fortfarande.
Ni har samma efternamn, men är alltså inte gifta?
– Nej, men förlovade sedan 40 år tillbaka. Det har inte blivit av att gifta sig.
Lennart Pettersson verkar vara en "glad skit" om man nu får säga så. Ögonen glittrar finurligt och underfundigheterna haglar när vi ses.
Din hjärna verkar gå på högvarv, jag hinner inte riktigt med i svängarna . . .
– Ja, det är nog så. Det snurrar lite runt här uppe, säger han och pekar. Så har det alltid varit.
Med tanke på den höga energinivån är det inte svårt att förstå att Lennart är en engagerad man. Han verkar som sagt inte vara mycket för att sitta still. Han är föreningsmänniska ut i fingerspetsarna, men vill ändå inte att vi ska fokusera så mycket på det. Vykortföreningen i Eskilstuna som bildades 2002, har 70-talet medlemmar och där Lennart är ordförande sedan starten, är dock hans skötebarn.
Berätta om dig själv:
– Efter 11-årig skolgång med mycket skiftande resultat avslutade jag den 1966 med icke avlagd realexamen. Jag skulle under sommaren arbeta och till hösten gå om sista realskoleåret var det tänkt.
Men i stället fick Lennart sommarjobb och sen en erforderlig utbildning inom Svengrens Järnhandel i Eskilstuna. Efter det blev han anställd som järnhandelsaspirant. Åtta år senare genomförde han kursen "Järnhandelns fackkurs."
Lennart Pettersson har också varit FN-soldat. Han deltog i oktober 1973 i FN-bataljonen 50 C. Sen bildade han familj och lämnade samtidigt järnhandeln för att jobba på Volvo BM som materialförsörjare. Senare blev det ordermottagare på CE Johansson AB och Svenska Hummel. I oktober 1988 började Lennart på Markverkstad Strängnäs som lagerchef.
Det blev FN-tjänstgöring igen i Kosovo och Lennart kom efter några krumbukter åter till Strängnäs 2000 och Markverkstad där han sen stannade tills avtalspensioneringen 2006.
Hur var det att sluta jobba vid 59?
– Rätt bra ändå, men jag har "fuskat" med en del andra jobb sedan dess, fortsätter Lennart. Jag har till exempel kört lite buss till och från.
Intressen?
– Förutom alla föreningsuppdrag spelar jag boule och bridge regelbundet. Jag är nog en rätt "aktiv farbror" ändå, säger Lennart och ögonen glittrar igen. Jag tycker också fortfarande om att "leka". Uppträder ibland som lekfarbror på äldreboenden med min vevgrammofon . . . Och så gillar jag fotboll, är en hängiven IFK-supporter.
Det känns bra att fylla 65 år då?
– Ja, kroppen känns fortfarande hyfsat okej, men jag hade en liten stroke för ett tag sedan, eller TIA (när en mindre del av hjärnan drabbas av övergående syrebrist) som det kallas. Men nu är det bättre igen.
Hur firar du?
– Vi reser bort den här gången, åker den 27:e.