– Jag har varit lite extra krasslig den här vintern, har inte varit utomhus sedan i oktober. Men det är inget att prata om nu. Det har jag lämnat bakom mig.
– Så nu längtar jag verkligen ut igen. Hoppas det kan bli verklighet snart. Tidigare gick jag alltid en daglig promenad runt Balsta, det tog 45 minuter för 3 kilometer.
– Nu går jag bara fram och tillbaka i korridorerna här på Nålmakaren, 2 x 20 minuter varje dag med min rollator – min kompis. Det är nyttigt att promenera.
Margret Nelvig har bott på Nålmakaren i ett par år och trivs förträffligt. Hon säger att personalen där är väldigt hjälpsam.
– Och de har varit extra enastående den senaste tiden när jag varit sjuk.
Margret Nelvig föddes i Katrineholm. Mamma, Berta Eriksson, skildes enligt avtal med Televerket från arbetet då hon gifte sig med Hugo Nilsson. Margret var deras förstfödda och hon fick senare en syster och två bröder. Pappan blev ingenjör på CE Johanssons i Eskilstuna 1918.
Margret själv studerade på S:t Eskil och tog studenten därifrån 1936. Sedan blev det Tandläkarinstitutet 1936–40.
Hon arbetade därefter i Virserum till 1944 och kom till Folktandvården i Eskilstuna samma år.
Efter det blev hon krigsplacerad i Karlskrona under andra världskriget och drev egen praktik i Örebro 1945–55, jobbade en tid i Helsingborg och flyttade så åter till Örebro för att jobba på tandregleringskliniken.
Efter studier i London jobbade hon åren 1964–1976 som tandläkare i Rhodesia. Efter det avslutade hon sin yrkesbana på Barntandvårdskliniken i Falun 1982.
– Jag jobbade som tandläkare i 42 år, varav tolv år utomlands. Det var en underbar tid. Titta på väggarna, fortsätter Margret och visar flera tavlor med afrikanska motiv.
Föräldrarna var baptister men Margret vurmade för Metodistkyrkan. Därför föll det sig naturligt att bli missionstandläkare i Afrika åt just Metodistkyrkan.
Vad gör du nuförtiden?
– Jag läser mycket, fortsätter Margit Nelvig och visar en hög med böcker på ett bord i vardagsrummet. Inga jättedjupa verk, utan intressanta romaner helt enkelt.
Och så såg jag en dator i ett annat rum?
– Ja, jag är inte ute på internet och så. Men jag skriver och tar emot brev/mejl. Det är ett jätteskojigt sätt att hålla kontakten och roligt att sätta sig vid datorn varje morgon och se om man fått något brev.
Och det kommer mycket post till Margret den digitala vägen. Efter alla år utomlands har hon skaffat sig många vänner.
– Jag har min bästa vän i Schweiz och vi hör förstås av varandra.
Margret har inga egna barn. Hon var gift för länge sedan, men äktenskapet varade bara ett par år. På äldre dar träffade hon dock en äldre man – bortgången nu – och hans stora fantastiska familj som Margret säger, blev även som hennes barn och barnbarn.
– Flera av dem bor i Amerika och de har jag förstås också kontakt med.
Hur känns det att fylla 95?
– Om jag inte var så vinglig på benen som jag är nu skulle det kännas riktigt bra.
Blir ni gamla i din släkt?
– Pappa blev 95 år och jag har både en bror i Härnösand och en syster i Västerås i livet som också är gamla, så det verkar så.