– Senast vann jag två chokladkakor, men det gäller att passa sig så man inte blir tjock, säger dagens 95-årsjubilar och skrattar gott.
Efter att ha blivit insläppt på rätt våning på Tunagårdens äldreboende söker jag efter Elisabeths dörr och jo då, där står en på glänt och innanför densamma sitter hon i egen hög person.
I vit blus, rejält med smycken och med en riktigt läcker frisyr.
– Frisören var här och klippte mig här om dagen, man måste ju se något så när ut när tidningen kommer på besök, säger Elisabeth.
Hon är lite rosslig i halsen på grund av en efterhängsen förkylning, men intygar att hon är på bättringsvägen.
– Normalt är jag en pigg och glad tjej, men efter att jag bröt lårbenet har jag väldigt ont i perioder och det drar ner humöret. Men det här är väl ett straff för mina synder, säger Elisabeth och ler snett.
Sitt yrkesliv avslutade hon på Gense där hon trivdes som fisken i vattnet.
– Tidigare jobbade jag på en knivfabrik i Eskilstuna och där skar jag mig ordentligt ett par gånger. På Gense putsade jag bland annat guld och silver, det var ett toppenjobb och jag hade en väldigt bra chef, intygar hon.
Hennes dotter Kerstin gick bort för en tid sedan, men barnbarnen hälsar på henne med jämna mellanrum.
– De har lovat att komma på min födelsedag och jag tänker även bjuda mina vänner här på Tunagården på tårta, säger Elisabeth.
Vad gjorde du i yngre år?
– Jag var ute och dansade väldigt mycket – och sysslade en hel del med handarbete, jag både stickade och virkade.
Innan flytten till Tunagården, i januari 2010, bodde Elisabeth på Strigeln.
– Där hade jag två rum och kök så den här lilla ettan kändes väldigt trång i början. Men nu har jag vant mig.
Hur trivs du här?
– Det är bra, rar personal och så har jag en snäll kompis, Lilian, några dörrar bort. Vi brukar vara ute och ta en glass och nyligen var vi på grillfest i Rothoffsparken, väldigt trevligt. Dessutom har vi ju bingon varje onsdag.
Att bli 95 år är väl inget hon direkt längtar till.
– Nej, jag hade mycket hellre fyllt 50 förstås, men nu är det ju som det är.
Vi ses igen till 100-årsdagen då Elisabeth!
– Nej du, så gammal vill jag nog inte bli – 100 låter otäckt mycket.
– Fast man vet ju aldrig, läkaren säger att hjärtat mitt är utmärkt bra, tillägger hon.
Min gissning är att det blir ett nytt besök 2018 och inte mig emot – jag gick nämligen glatt sjungande från vår dejt.