I dag fyller han 40 år och kan titulera sig ekonomie doktor i industriell ekonomi och organisation.
– Jag disputerade i höstas med avhandlingen Tillväxtbilder, regionala intentioner samt entreprenörers orsaksförklaringar av tillväxt. Jag har haft privilegiet att få forska på 80 procent och jobba som lärare resterande tiden.
Doktorandstudierna tog sju år men Peter har också hunnit med att vara pappaledig i två omgångar. Nu står han på andra sidan av katedern och är den som undervisar.
– Men jag känner mig fortfarande som en student, skrattar han.
Studierna kom in ganska sent i Peters liv.
Efter lumpen 1992 jobbade han några år innan pluggandet tog fart i 27-årsåldern. 98-99 gick han på komvux, 2001 blev han fil kand i innovationsteknik och året efter i arbetslivspsykologi. 2004 startade han doktorandutbildningen – 2011 var han klar.
– Normalt ska det gå på fem år men vi fick barn under tiden och då blev det ett par hack i studerandet.
Nu tycker Peter att han fått litet tid att ägna åt den nya hembygden.
– Jag växte upp i Skiftinge och brydde mig inte. Men nu när man bor här ute tycker jag det blivit viktigt med en ”Vision Västra Rekarne”. Det saknas en progressiv gruppering som kan trycka på i olika frågor. Se bara på skolutredningen där Gillberga skola fick vara kvar men högstadiet försvann från Hammargärdet. Nyligen skrev ni i tidningen om ”stormen i Barva” när politikerna ville dra in busslinjen och genast reagerade folk på bygden där.
En första träff med invånarna i Gillberga hölls i mars och i samband med att skolan i vår fyller 100 år ska ett nytt upprop ske:
– Vi behöver bli fler och bilda en legitim grupp som fångar bygdens olika intressen.
– Själv ser jag min roll som att få igång processen. Jag har små barn och förutom jobbet på Högskolan hinner man inte engagera sig så mycket mer.