16 personer väntades på fika på eftermiddagen. Och det är bara den första av festligheterna. I augusti kommer vännerna från pensionärsföreningen och firar.
Axel tackade och bockade för tårtan och ställde upp på att berätta lite om sitt liv för Eskilstuna-Kuriren.
Han växte upp i Estland, men flydde från kriget 1944.
– Jag hann fira min 21-års dag innan jag lämnade Estland, säger han.
1948 kom han till Eskilstuna. Hans första jobb var på Helmer Sjöqvists mekaniska verkstad. Sedan jobbade han på Sveaverken och Polinder Munktell som senare blev Volvo. Jobbet hette tidskrivare och gick ut på att rapportera in medarbetares olika arbetstider. Där jobbade han allt som allt i 38 år, ända fram till pensionen.
– Det var ett vanligt kontorsjobb, det var ganska stressigt för det mesta, säger han.
Han fritid har dominerats av engagemanget i olika estniska föreningar i staden. Först var det KFUM:s estniska avdelning och sedan estniska föreningen och estniska pensionärsföreningen där han var ordförande fram till ifjol.
– Vi hade en sångkör och ett folkdanslag där jag var väldigt engagerad. Vi brukade ha dansträffar med föreningen i Västerås, säger han.
Nu har Axel inte orkat dansa på ett par år, men senast för två år sedan var han som åskådare i Estland på en stor dansbandsfestival. Och banden till hemlandet Estland är fortfarande starka.
– Jag har mycket släkt där. Senaste var jag där var två veckor i början av juli. Jag reste med min äldsta son, Tim Timoleon. Han blev så väldigt frälst i Tallin. Det var väldigt givande. Han gjorde upp en massa planer och pratade mycket om nästa gång vi ska åka dit. Men för min del vet jag inte riktigt om det blir en nästa gång, säger han.
På plats för att fira honom var vännerna och han yngsta son Jaan Timoleon med sina två barn Otto och Ella.