– Sedan började det snålas in på resurser, lönerna stod stilla och inställningen till lärarna blev allt sämre, säger lördagens 75-årsjubilar och ger en lång rad förslag till förbättringar.
Anno 1925 började KG Hansson bygga på Snälltorpsgatan och två år senare stod huset inflyttningsklart – det har förflutit 88 år sedan dess och vissa förändringar har givetvis skett under resan när vi tittar in i detta anrika hus på onsdagsförmiddagen.
– Det känns mycket bra att bo i huset morfar byggde, han var min stora idol när jag växte upp, säger Åke Andersson som tog över huset efter sina föräldrar 1987.
Morfar KG hade även ett finger med i Åkes beslut att studera vidare efter studenten eftersom han tidigt upptäckt att Åkes brorsa Leif var den händige av de två.
"Leif har praktiskt handlag, men du får nog läsa vidare – rörelsen behöver folk som kan läsa och skriva", sa morfar till sin sonson.
Och så blev det också.
– Jag tog studenten i Eskilstuna 1967, gjorde lumpen som plutonchef på LV2 i Linköping och därefter blev det folkskoleseminariet i Gävle, redovisar Åke.
Första uppdraget som lärare blev en tredjeklass i Torsbergs skola ute i Ärla 1961.
– Jag blev kvar som lärare i Ärla i 28 år och vi bodde även där fram till att jag flyttade tillbaka till föräldrahemmet, säger Åke som avslutade sin lärarkarriär med tio år i Tunafors skola var av de allra sista som talpedagog till vilket han utbildade sig i Umeå.
– Jag fick ett bra erbjudande att gå i pension vid 61 års ålder och det kändes bra att sluta – även om jag älskade jobbet, framför allt de första 20 åren.
Att Åke inte är nöjd med utvecklingen av skolan gör han ingen hemlighet av.
– Skolväsendet borde förstatligas igen, höj lärarlönerna rejält, kräv lärarlegitimation över hela linjen och stäng av de elever som missköter sig. Det kommer ta 30 år att reparera den svenska skolan och man har inte börjat än, dundrar Åke.
Sin Anneli träffade han på en SSU-dans i Gnesta.
– Jag var 26 år och Anneli 17, det var jag som fixade in henne på dansen, säger Åke och erkänner att det var hennes fräknar och långa ben han föll pladask för.
Bland jubilarens intressen märks pistolskytte på Ärla skjutbana, resor, korsord, släktforskning, båtar, sjöar, ärligt folk och allmänbildning medan Åke ogillar politiker, vintrar, reklam, lagidrott, parfymer samt orden mångkulturell, pride och hen.
Hur skulle du beskriva dig själv?
– Jag är rakt på sak och håller tider, det är mina bästa egenskaper – mina sämsta är att jag är långsint och lever efter Murphy’s lag, jag väntar mig alltid det värsta.
När vi börjar avrunda vårt spännande samtal och ska till att fotografera kommer Anneli in med nybryggt kaffe och gudomligt goda wienerbröd.
Det går bara inte att motstå.
Åke poserar framför det äppelträd han kallar "korkeken" och innan jag lämnar den lika minnesgoda som berättarglada mannen undrar jag om han inte borde skriva en bok.
– Jag har gjort en hel del anteckningar, vi får väl se om det blir någon utgivning.
Slå till Åke!