– Jag har bara haft bussar i huvudet och min fru brukade sucka och säga "den som ändå vore en buss", säger dagens 75-årsjubilar.
Kjell Johansson sitter vid datorn i sovrummet och surfar när vi hälsar på honom en knapp vecka före bemärkelsedagen.
– Jag sitter här en hel del, det är socialt och roligt, säger Kjell och avslöjar att det även blir lite nätdejting.
– Min fru Wiola gick bort för drygt fyra år sedan och jag har fortfarande svårt att fatta det. Hon fick en stroke den 11 maj 2008 och somnade in för gott dagen därpå. Det var en riktig snyting och jag blev plötsligt väldigt ensam, fortsätter Kjell.
Nu skulle han gärna vilja träffa en kvinna.
– Så är det absolut, det vore gott att ha någon att prata med vid köksbordet, säger Kjell och berättar att flera av deras vänner slutade att höra av sig när hustrun gick bort.
Wiola och Kjells första möte var något udda och skedde den 27 november 1955.
På en buss förstås.
– Jag tyckte tjejen som steg på bussen var snygg så jag tog hennes enkrona och gav två femtioöringar tillbaka. Dessvärre upptäckte en kontrollant att hon inte betalat så jag fick en skriftlig tillsägelse, säger Kjell och visar den rapport han sparat om nämnda reprimand.
Trots buset blev Kjell kvar inom busstrafiken och efter åren som konduktör var han bland annat garagearbetare och verkstadsförman innan han blev trafikmästare fram till han slutade tjänsten år 2000.
– Då tog SL över verksamheten, allt blev styrt från Stockholm och det var ingen ordning längre, säger Kjell.
– Fast jag fortsatte att guida nya förare fram till 2010, först då skickade de ut gubben, säger Kjell och skrattar.
Han tycker att mycket blivit sämre när det gäller busstrafiken jämfört med då.
– Nu ställs turerna in stup i ett, vi ställde inte in en enda busstur på mina 33 år som ansvarig på trafiksidan, "dundrar" Kjell.
När vi ber honom beskriva sig själv svarar han: – Några av mina forna arbetskamrater skulle nog säga vrong och argsint – visst kunde jag bli arg, men det gick väldigt fort över, intygar han.
Vad har du haft för andra intressen i livet?
– Inga särskilda, för mig har det varit bussar för hela slanten, man är väl lite knasig.
Gitarren och keyboarden som står i vardagsrummet då!
– Jo jag gillar att spela och sjunga. Jag spelar gitarr och sjunger i stort sett varje dag. På somrarna går jag till Fristadstorget där vi sitter och ljuger med de andra gubbarna och tittar på vackra flickor.
Hur känns det att fylla 75 år?
– Inget märkvärdigt, jag tycker det är lite märkligt att fira att man blir gammal.
Hur firar du?
– Ingen aning faktiskt, vi får väl se vad det blir.
Önskepresent?
– Jag älskar stetsonhattar så jag får väl hoppas på en svart sådan. Fast dom är väldigt dyra...