– Nu har jag opererat båda knäna och gjort en ballongsprängning för kärlkrampen så jag får nöja mig med långpromenader, säger tisdagens 75-årsjubilar.
I ungdomsåren hemma i Enköping var det idrott för nästan hela slanten för Sari som var duktig i friidrott och handboll.
– Handboll var jag väl bäst i, säger Sari anspråkslöst innan det kryper fram att hon både spelade landskamp mot Norge på 60-talet och fick medalj för årets bästa idrottsprestation i Uppland av Enköpingsposten.
Ett gammalt tidningsurklipp från 1962, som maken Rune plockar fram, visar att Sari var den allra första kvinnan som fick den utmärkelsen.
– Sari är blygsam, men när vi var på Enköping HF:s 60-årsjubileum förstod jag hur duktig hon varit. De berättade att hon fört upp dem i allsvenskan och dessutom vann skytteligan varje år, säger Rune.
– Jo jag sköt hårt, gjorde en hel del mål och vann den interna skytteligan flera gånger, medger Sari som senare spelade allsvensk handboll i lag från såväl Stockholm som Gävle när hon bodde i de två städerna.
När Sari kom till Eskilstuna var damfotbollen inte så mycket att hurra för – det ville hon ändra på.
– Det var Vicke Larsson och jag som drog igång damfotbollen i Tunafors SK 1970. Vi vann serien första året och jag tror vi hade 47-1 i målskillnad, säger Sari som inte la fotbollspjucken på hyllan förrän hon var 45 år.
Så pass att hon precis hann spela A-lagsfotboll tillsammans med sin då 15-åriga dotter Anna.
– Både jag och Ingrid Holmén spelade med våra döttrar i TSK och det var väldigt roligt.
Vad tyckte Anna?
– Hon tyckte att det var häftigt.
Det blev även handbollsspel i Eskilstuna för vår jubilar – med EKGIK till 43 års ålder.
För sex år sedan opererade Sari in nya knäleder i båda benen.
– Innan hade jag värk hela tiden, men nu känner jag ingenting, konstaterar Sari som fick göra ett nytt sjukhusbesök för ett drygt år sedan.
– Jag fick ont i bröstet när jag var ute och gick, det blev bara värre och till slut orkade jag ingenting. Det var kärlkramp och efter en ballongsprängning mådde jag bra igen, säger Sari som numera nöjer sig med dagliga långpromenader.
Maken Rune träffade hon på dans i Barva – 16 juli 1983.
– Det var Rune som bjöd upp, vi började träffas så smått och sex år senare gifte vi oss. Egentligen hade jag bestämt mig för att leva ensam, men man är inte sämre än att man kan ändra sig.
Hur skulle du beskriva dig själv i korta ordalag?
– Jag är nog rätt glad och positiv.
– Du är energisk och envis också, inflikar Rune.
För två år sedan sålde paret huset i Solvik och flyttade in i en av lägenheterna i konstmuseets förra lokaler.
– Vi trivs verkligen här och har jättebra grannar. Fast i fjol köpte vi en kolonistuga i Vilsta och tillbringade hela sommaren i paradiset där ute.
Andra intressen i livet?
– Vi gillar att resa till sol och bad, vi har bland annat varit i Thailand, Västindien, Kina och Dominikanska republiken. Dessutom älskar jag att titta på barnbarnen när de idrottar, gå på bio, lösa korsord, handarbeta och mycket annat.
Att Sari är på väg att fylla 75 år har hon lite svårt att förstå.
– Jag tror knappt att det stämmer. Visst är ytan lite skrovlig, men inuti är jag ju fortfarande ung, säger hon och skrattar.
Hur firar du?
– Vi åker bort på födelsedagen och firar med de närmaste i Vilsta till sommaren.
Framtidsdrömmar?
– Jag trivs utmärkt som jag har det just nu och det viktigaste är att jag och mina närmaste får ha hälsan i behåll även i fortsättningen.
Även vi lyfter givetvis på kepsen och gratulerar samt tackar glada Sari och Rune för trevlig samvaro med fika och mackor.