Mikaela och jag bestämmer träff utanför biblioteket en måndagseftermiddag och jo då hon är på plats strax före utsatt tid och vi skyndar ner till ån för fotografering innan skymningen intar staden.
– Jag kommer direkt från jobbet, en något seg, men ändå helt okej dag, säger Mikaela.
Hur skulle du beskriva dig själv i korta ordalag?
– Jag är glad, men lite svår att förstå sig på – har jag fått höra. Men jag är cool när man väl lärt känna mig.
Hon gick ut det treåriga hotell- och restaurangprogrammet på Rinman med helt okej betyg, men förutom ett sommarjobb i köket på Mälarsjukhuset och lite serveringsuppdrag blev det ingen fortsättning i yrket.
– Praktiken var rolig, för det mesta och jag gillar fortfarande att laga mat, men att jobba i kök kanske inte var något för mig, funderar hon.
I stället gick hon en internutbildning på Transcom och fick fast jobb därefter.
– Jag sitter på kundtjänst och svarar i telefon. Jag jobbar med hemtelefoni och hjälper kunder med fakturor, förklarar hon.
Trivs du?
– Jo då, jag har bra kollegor och de flesta är unga. Vi jobbar dag, kväll och helger – i fjol jobbade jag på julafton. Det hoppas jag slippa i år.
Hur länge hon blir kvar på företaget återstår att se – men planer på annat snurrar friskt i huvudet på vår jubilar.
– Jag funderar lite på att åka till Norge och söka jobb, kanske ta tjänstledigt en tid och se om det fungerar. Hur som helst vill jag ut och resa. Jag var nyligen i Spanien, det är så mycket finare och varmare där än här, konstaterar Mikaela.
Vad vill du helst bli yrkesmässigt?
– Jag vet inte alls just nu, det viktigaste är att vara nöjd med livet. Jag är extremt morgontrött så bartender skulle nog passa mig bra.
Redan som 18-åring flyttade Mikaela hemifrån och det är inget hon ångrar.
– Det var jätteskönt. Jag hade fyra småsyskon hemma och även om vi bodde stort fick man inte alltid vara i fred. I egna lyan kan jag gå i myskläder hela dagen om jag vill och de första månaderna åt jag i sängen nästan hela tiden, säger Mikaela och skrattar.
Att bli 20 år har hon väntat länge på.
– Ursäkta uttrycket, men det känns jävligt bra. Äntligen är det min tur, jag fyller sist av alla jag känner.
– Det blir fest med kompisar hemma hos mamma på födelsedagen, släkten får fira mig senare, säger Mikaela.
Önskepresent?
– Pengar eller resecheckar – så jag kommer ut i världen någon gång.
Inte var Mikaela svår inte – undertecknad uppfattade henne som cool redan från start.