Klasse Möllberg pratar gladeligen om sitt liv som underhållare
Sedan 1960 har julkalendern på SVT skänkt julstämningen till stora och små. Genom åren har allt från pirater och spöken till Håkan Bråkan och Ture Sventon setts i rutan. I regel har varje julkalender fungerat som en TV-serie i 24 delar. Två gånger har programmet direktsänts. Andra gången skedde 1992 med "Klasses julkalender".
Idén till att göra en direktsänd julkalender grundar sig i Klasses tidigare projekt. Mellan 1990 och 1992 direktsändes barnprogrammet "Klasses frukostklubb" varje söndagsmorgon.
– Programmet spelades in i Malmö och SVT:s policy på den tiden var att alternera julkalendern mellan produktionsbolagen i de tre största städerna. 1992 föll turen till Malmö och då fick jag uppdraget.
Fösta avsnittet av Klasses julkalender sändes på första advent, som 1992 var den 29 november. Kalendern har därför 26 avsnitt
Klasse var även delaktig i den sammanbindande papperskalendern. Klasse var mån om att vissa upp gamla traditioner för de yngre tittarna, bland annat genom att uppmärksamma Annadagen den 9 december.
– Traditionellt var det då man började förbereda lutfisken. Under den nionde luckan fanns det därför en fisk som lutade sig lite åt sidan. Humor kallas det, säger Klasse med ett brett leende.
Den lutande fisken.
Lucköppningen var ett förinspelat segment där ett litet tomtebloss flög runt en stor gran och sedan landade på den aktuella luckan. Att fixa en stor gran krävde dock en del arbete.
Han fick vända sig till en kontakt i Luleå. Klasse gör en prickfri norrländsk dialekt när han återger reaktionen på den bombastiska förfrågningen.
– "Kom upp du Klasse så ska jag hjälpa dig. Jag vet en kille som känner till varenda jädra gran i hela Norrbotten".
Sagt och gjort fick Klasse bege sig upp till Sveriges norra delar. Han berättar vidare:
– Jag ville inte bara ha en stor gran utan även en kulle som den skulle stå på. Helikopterskolan i Boden bistod med en helikopter som vi kunde använda för att hitta både en gran och en kulle.
– Till slut hittade vi en passande kulle på Gruvberget i Boden. Nu återstod bara granen. Efter mycket letande hittade vi till slut en riktigt stor gran i närheten av Luleå. Den måste varit mellan 30 till 40 meter lång.
Markens ägare gick med på att skänka granen till produktionen. Som tack fick han sitt namn i eftertexterna efter varje avsnitt. En helikopter flög sedan den väldiga granen till kullen i Boden.
Den nästan 40 meter höga granen agerade kalender när det vankades lucköppning.
Att Klasse känner en stolthet över sin julkalender är svårt att ta miste på. Att göra det, så som han beskriver det, "på riktigt" var viktigt för honom.
Men att sända direkt ut till stugorna krävde förberedelser. Det repeterades flera gånger och det sista genrepet spelades in för att hela produktionen skulle kunna se avsnittet en sista gång innan sändning.
– En dag fick jag ont i magen och var osäker om jag kunde genomföra sändningen. Utan att jag visste om det använde de det inspelade genrepet som backup ifall någonting skulle hände, berättar Klasse.
Klasse pratar vitt och brett om allt som den direktsända julkalendern innebar. Om karaktärerna han spelade, om barnen som ringde in och om alla gäster som medverkade, som inkluderar profiler som Pernilla Wiberg och Björn Skifs samt de gamla kumpanerna Janne Schaffer och Lasse Åberg.
Armbandet var såklart på.
Mot slutet av samtalet börjar Klasse redogöra för vad som innefattar bra underhållning. Enligt honom handlar det om att omsätta alla intryck till någonting nytt och bra och att veta när och hur man ska applicera det.
En formulering återkommer han till:
– Underhållning är tajming.