Camilla Karlsson är projektledare på Trafikverket för ombyggnationen av riksväg 56.
Häromdagen upptäcktes att en sönderslagen husvagn dumpats på en grusväg intill riksväg 56, norr om Segerhults gård. Den enskilda vägen har nyligen byggts om som en del i projektet att göra riksväg 56 till mötesfri väg, norr om Katrineholm.
– Husvagnen har egentligen ingenting med projektet att göra, men den skapar naturligtvis problem för oss. Det är fruktansvärt onödigt och jag har ingen förståelse för den här typen av nedskräpning, säger Camilla Karlsson, projektledare på Trafikverket.
Marken och den enskilda vägen ägs av Svenska kyrkan och är en del av deras prästlönetillgångar, alltså skog, jord och kapital. Eftersom vägen samtidigt är en del av Trafikverkets arbetsområde är det något av en juridisk djungel att reda ut vem som får flytta husvagnen.
Hade vagnen exempelvis stått trafikfarligt på riksväg 56, som staten ansvarar för, hade vraket kunnat flyttas omedelbart.
Genom den öppna dörren gick det att se förödelsen.
Som privat markägare har Svenska kyrkan vanligtvis andra regler att förhålla sig till. En markägare får flytta ett fordon som har varit parkerat i minst sju dygn i följd, förutsatt att fordonsägaren har underrättats om att parkeringen inte är tillåten. Eftersom husvagnen saknar registreringsskyltar och synligt chassinummer är det dock mer eller mindre omöjligt att ta reda på vem som äger den.
När fordonsägaren är okänd gäller andra regler. Då behöver markägaren vänta i minst en månad, efter att man har påbörjat försök att underrätta fordonsägaren, innan fordonet får flyttas. Om det inte sköts på rätt sätt kan det vara fråga om egenmäktigt förfarande.
Det finns dock undantag från reglerna. Fordon som är att anse som skrotmässiga, som i det här fallet, får flyttas så snart som möjligt.
Husvagnen är i mycket dåligt skick och ska tas omhand av kommunen. På bild syns också Karin Lindfors.
Karin Lindfors är egendomsjurist i Stockholms stift på Svenska kyrkan. Hon förklarar att ansvaret för att flytta husvagnen ligger på dem, men att de saknar möjlighet att frakta bort den. Nu har de vänt sig till Katrineholms kommun som ska hjälpa till med bortforsling.
– Vi kollade om det var våra jägare som höll till i husvagnen, men det var det inte. Nu har vi polisanmält dumpningen och varit i kontakt med kommunen, som försäkrat oss om att den ska transporteras bort enligt gällande regler, säger Karin Lindfors.
Vad tänker du om dumpningen?
– Det är väldigt tråkigt att man inte tar hand om sitt eget skräp och i stället överlåter det på någon annan. I slutändan är det kostnader som enskilda markägare får ta eller landets kommuner, vilket i det senare fallet drabbar alla som betalar skatt, säger Karin Lindfors.