En förväntansfull publik såg på söndagskvällen fram emot högklassig pianomusik i den lilla vackra museibyggnaden på Julita gård. Grieg (1843-1907); Schubert (1797-1828); Chopin (1810-1849); samt G. Enescu ( 1881-1955) stod på programmet när Julitafestivalens fjärde konsert gick av stapeln.
Den rumänskfödde pianisten Eduard Stan var kvällens artist. Speciellt såg jag fram emot att höra Eduard Stan tolka Grieg.
Och visst var Grieg kongenialt tolkad. Fem av de 66 "Lyriska Stycke" som Grieg komponerade mellan 1867 och 1901. Korta, ensatsiga stämningsbilder för piano. Att höra en rumänsk pianist tolka med kanske ett annat känslospektra än det norska skulle bli intressant. Men det känns lite futtigt att tänka i nationsidentiteter. Griegs musik är lika mycket universell som typiskt nordisk. Och Eduard Stan är en ödmjuk kosmopolit. Kanske hade han valt Grieg som en lätt blinkning mot den skandinaviska publiken. För det resterande programmet skulle ta publiken till andra sfärer.
Franz Schubert stod som kompositör i konsertens andra stycke. "Sonat i a moll op.42" lät Eduard Stan briljera i virtuositet och ärligt konstnärskap. Balanserat och välpolerat utan att någonsin bli slätstruket. Men med ett allvar och en glöd som fick flygeln att sjunga. En musikalisk resa. Skönt med en artist som vågar ta en rejäl andhämtningspaus mellan satserna. Den andra satsens ymniga flöde. Små, nästan omärkliga accenter just där de känns rytmiskt motiverade. Allt kan ju inte finnas noterat när det gäller de subtila nyanserna. Det måste finnas något helt intuitivt. Kanske i stunden, rent av.
Avslutande "Suite No2. i D Dur op 10" av den rumänske kompositören George Enescu, blev konsertens överraskning. Stora klanger. Suggestivt, poetiskt, filmiskt, melodiskt lekfullt. Flygeln spinner som en katt. Här blev det magi.
Sammanfattningsvis: En ödmjuk virtuos med eftertänksamhet och artistisk integritet. Hela konserten utan noter. Stort!