Nattens frost har skapat ett skimrande vitt täcke och den bleka vintersolen blänker i Hjälmaren. Längst bort i allén syns Stora Sundbys slotts tinnar och torn och i hagarna betar hästar på den hårda marken. December visar sig från sin bästa sida. Omgivningen runt förvaltarbostaden, där Therese och hennes stora familj bor, är som plockad ur en sagobok.
Vilket av de gula husen som är Thereses går inte att missa – förstås det med den allra mest pyntade entrén. Där finns granris, gran på varsin sida om dörren, lyktor, tomtar och en gammal sockerlåda fylld med mossa, hjorthorn, apelsiner och äpplen. Till och med en gammal barnskridsko passar in i den juldesignade ingången.
– En välkomnande julig entré är viktigt för stämningen. Jag älskar jul och allt pyssel och pyntande som är innan. Min man Ari kan bli lite svettig på mig ibland när han får släpa in alla granar och granris. I år har han dessutom gått loss på att dekorera huset men julbelysning. När det är mörkt lyser hela gården upp tack vare honom. Julbocken har vi gjort tillsammans, Ari har snickrat och jag har klätt den med mossa och grön ståltråd.
Juldekorationerna brukar Therese plocka fram till lucia men för evelinaredaktionens skull har även den stora julgranen tagits in och placerats i vardagsrummet. Therese skickade kvällen före vårt besök ett sms till redaktionen där hon berättade att nu var allt färdigfixat och att det var så mycket jul att barnen trodde att tomten skulle komma in genom dörren vilken minut som helst.
Ja, Therese har många barn, hur många beror på hur omständigheterna är för tillfället. De som alltid bor i huset är Theo, 18, Daniel, 14, Chanel 13 och Josef 7 år samt ett barn med skyddad identitet. Dessutom finns det plats för tre barn till som behöver jourplats, alltså en kortare tid, från en helg till några månader. Just nu bor sju barn i huset.
– Jag tycker ju om barn men ville inte ha fler egna. Efter att vi hade fått Theo jobbade jag som butikschef i Flen och hörde en reklamslinga på radion att Nyköpings kommun sökte nya familjehem. Den där slingan gick flera gånger om dagen och till slut fastnade idén i mitt huvud att det kanske var något för oss. Jag skickade in ansökan och nu har vi varit familjehem för ett 20-tal barn i nio år.
Therese och Ari har bara bott i Stora Sundby i tre år. De bodde tidigare i Flens kommun och letade länge efter ett större hus men hittade inget lämpligt.
– Tre gånger var vi här innan vi bestämde oss. När jag fick höra att det fanns ett stall 50 meter bort, då fanns inga tvivel om att vi skulle flytta. Jag hade ju också hästar som skulle med och det var fantastiskt att kunna ha dem så nära.
Huset är stort, 290 kvadratmeter, och har tio rum. Julpyntandet har Therese koncentrerat till nedervåningen där familjen umgås mest. Installationer med tomtar, hyacinter, lummer, levande ljus, enris och julgranskulor pryder de djupa fönsterbrädorna. Ett litet bord är fyllt med hemgjord knäck och Leilas rocky road. I ett gammalt skåp med öppna dörrar finns glögg, pepparkakshus, fikon, nötter, skumtomtar och apelsiner med instuckna kryddnejlikor. En tomte med skidor och lykta vaktar över godsakerna. Glöggskåpet ser mycket inbjudande ut att stanna till vid, ta en mugg och umgås.
– Jag har inte så mycket rött i min julinredning utan har mer av guld och beige i stället. Vi brukar ha julpyssel före jul och bjuda in alla barn som har bott hos oss. I år har vi inte hunnit så det får bli till påsk i stället. Barnen älskar att komma hit och pyssla och man blir rörd när de tuffa killarna stolt visar upp prylarna som de gjort.
Kvällen innan dopparedagen har Ari och Therese hängt upp julstrumpor vid öppna spisen till alla barnen. I den finns julaftonens första morgonklapp.
– Sen spelar vi Jan Malmsjös klassiska jullåt "Julen är här" högsta volym så att det hörs upp till sovrummen på övervåningen. Då vet ungarna att det är dags att komma ned och mysa med glögg och öppna paketen. Efter det brukar jag och Chanel gå till stallet och ge hästarna morötter och äpplen eller något annat gott. Och så tar vi en ridtur i skogen.
Vid tolvtiden börjar släktingarna komma och då serveras gröt och skinkmacka. Kalle Anka är nästa hållpunkt och efter det plockas julmaten fram.
– Vi blir nog cirka 20 personer och äter ganska länge, så tomten brukar inte komma förrän vid sju. Men det är inte noga med tiden. Det viktigaste är att vi får umgås.