– Första gången han testade ville han aldrig sluta, berättar pappa Petri.
Det är inte, som så ofta, hans motorintresse som har ärvts av sonen.
– Min grej är hårdrock fast jag har hållit Noah så långt bort från elgitarrer jag kan.
Men deras intressen hörs ungefär lika mycket.
Båda var nybörjare inför den första starten i cadettiklassen för två och ett halvt år sedan. För Noah handlade det om att lära sig köra. För Petri att skruva. Tillsammans har de pluggat vad de olika färgerna på flaggor betyder, reglementen och tävlingsregler.
En tuff läxa som inte alltid har varit enkel. Visst, det blev seger för Katrineholmsföraren i B-finalen i tävlingspremiären i Gävle. Men förra året blev det ganska många timmar i garaget hemma i Hälleforsnäs för Petri. Inte minst efter de två krascherna, båda i Hedemora. Då fick ramen svetsas och riktas.
– Jag får se till att hålla mig ifrån fler krockar, säger Noah.
Det har han gjort, hittills i alla fall. Han har blivit ett år äldre – och ett år smartare på banan. Nu är det inte full gas hela tiden utan mer taktik, att vänta in det rätta tillfället att köra om.
Det har han inte minst bevisat i årets fyra första tävlingar. Resultaten?
Etta, etta, etta och etta.
– I Klippan var jag först över mållinjen i varenda heat och satte dessutom banrekord, berättar Noah.
Sedan vann han i Rasbo, därefter premiären av MKR-serien i Järfälla och senast i helgen deltävling två i MKR i Västerås.
– Järfälla är lite av en favoritbana. Den är kurvig och knixig men det går också fort i slutet på rakan.
Men Noah är inte bara duktig på racerbanan. Lika ofta tar han av sig overallen och hjälmen och drar på sig fotbollströjan i Hälleforsnäs pojklag.
Precis som på karten har han nummer 6 på tröjan.
– Jag brukar spela forward, ibland på mittfältet, men i år har jag inte gjort något mål än.