— Jag fick springa ärenden i början, berättar Uno Sjölin, som jobbat i butiken sedan barnsben och har minnen från hur den såg ut i början av 1940-talet. På ett fotografi från butikens tidiga år står pappa Gotthard Sjölin i stärkkrage och fluga framför de välordnade hyllorna där varorna ligger noga inpackade i askar.
1967 tog Uno Sjölin över, och har drivit tobakshandeln sedan dess. Sonen Lars Sjölin är också uppvuxen i butiken och numera heltidsanställd där, och övriga familjemedlemmar hoppar in vid behov. När KK hälsar på är även Unos hustru Kerstin i butiken, förutom Lars och hans dotter Emma. Tre generationer Sjölin, alltså.
— Så är det, vi är ett familjeföretag. Man ställer upp när det behövs, säger Kerstin Sjölin.
Mycket har förstås förändrats på 90 år. Från början låg fokus på tobak och pappersvaror, även om mycket annat smått och gott också såldes. I dag spelar utbudet av tjänster en allt större roll. Det handlar om service som penningöverföring till andra länder via Western union, möjligheten att betala räkningar och att sätta in kontanter på bankkonton och att skicka och ta emot paket via DHL.
— Sortimentet har verkligen ändrat sig. Men det gäller att hänga med och att satsa på rätt grejer, säger Uno Sjölin.
Annat är sig likt. Butiken ligger visserligen i ett annat hus nu än när den grundades – den ursprungliga byggnaden finns inte kvar. Men platsen är densamma. Medan det gamla huset revs och det nya byggdes fick Sjölins tobak hålla till i en barack byggd av spånplattor, minns Uno Sjölin.
Som småföretagare och ägare till en butik med generösa öppettider blir det inte mycket till ledighet eller semester.
— Jag har haft en veckas semester i år, säger Uno Sjölin.
Längre sammanhängande ledighet än så är inte att tänka på. Då hopar sig pappersarbetet för mycket.
— En vecka, sedan måste man på det igen. Annars blir det oöverstigligt.
Men å andra sidan verkar Uno Sjölin trivas med sitt jobb – trots att han med råge uppnått pensionsåldern.
Platsen, namnet och familjen är densamma sedan 90 år. Tobaken är en annan konstant. På senare tid har cigarrer åter blivit populära, kan Uno Sjölin konstatera. Själv har han dock aldrig rökt.
— Nej, det lockade inte. Ville jag ha tobak så var det ju bara att ta... Pappa däremot rökte, mamma också.