Magnus Idebro, ordförande för Missing people Sverige, tror att fyndet kan ge de anhöriga ro.
I ett halvår har sökandet efter försvunna Ann-Margret pågått, först med full styrka, sedan i mindre skala, med bland andra Missing people. För några veckor sedan var Missing people ute och letade igen, då i närheten av sjön, där hon nu sannolikt hittats.
– Vi var lite längre västerut, men vi hade tagit oss till sjön under kommande sökinsatser, säger Magnus Idebro, ordförande för Missing people i Sverige.
Han konstaterar att man inte kan veta säkert hur Ann-Margret gått den kväll hon försvann, men han tror att hon valde vägen norrut tidigt.
– Jag tror inte att hon irrat omkring, jag tror att hon tog vägen rakt upp. Det förklarar också varför ingen sett henne. Det är få bilar som åker där och få hus. Kanske var hon redan framme vid sjön när sökinsatsen drog igång i stor skala.
Idebros första tanke är att Ann-Margret gått ner för att dricka vatten.
– Det är klart att orken tryter efter fyra-fem kilometer. Jag tror att hon gått och blivit törstig och sett vattnet. Natten var ju ljus.
Fäbosjön ligger inte i någon av de sektorer, som polisen sökte igenom under räddningsinsatsen, säger kommissarie Peter Göransson, vid polisen i Katrineholm. Han är den inom polisen, som haft hand om ärendet med försvunna Ann-Margret.
Han tycker inte att det är så konstigt, att hon inte hittats förrän nu.
– Det beror ju på terrängen med vatten, sankmark och vegetation. Det gör det svårare. Större delen av sökperioden har det också varit mer vegetation, när hon försvann var det full sommar.
Göransson tycker att det är svårt att spekulera i varför Ann-Margret var vid sjön, där hon hittades vid strandkanten.
– Det är jättesvårt att veta om hon gått för att dricka vatten eller vad som har hänt. Hon har hamnat där av någon anledning och inte varit förmögen att ta sig därifrån.
När hoppet om att hitta en person levande är ute, är det ändå skönt att kvarlevorna anträffas, tycker Peter Göransson.
– I det här fallet har både anhöriga och polis så småningom – om vi pratar klarspråk – förstått att vi letar efter en person som inte är i livet. Det är tragiskt, men ändå skönt att hon hittas, när det inte finns något hopp.
Magnus Idebro håller med:
– Det är alltid en lättnad att få svar. Jag tänker på de anhöriga som levt i ovisshet i ett halvår. Nu kan de få bearbeta sin sorg och känna visshet i att det inte låg något brott bakom.