Janne Eriksson var 57 år och fullt frisk när han insjuknade. Det första covidtestet visade negativt men Janne blev bara sämre och sämre.
På juldagen fördes Janne Eriksson i ambulans med blåljus från akuten på Kullbergska till Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Då hade han varit sjuk i tio dagar.
Det första covidtestet visade negativt. Men Janne blev bara sämre och sämre. När hans sambo Pia Westerberg körde honom till sjukhuset på juldagen var han knappt kontaktbar. Där konstaterades snabbt att han hade covid-19 och kraftiga andningssvårigheter.
– Det gick jättefort. De sprang med mig till ambulansen. Jag hade bara tio procent syreupptagningsförmåga. Lungorna hade kollapsat, berättar Janne.
På Mälarsjukhuset fick han vård på intensivvårdsavdelningen.
– Jag pratade med Janne i telefon vid ett par tillfällen. Sedan sa han att "nu kan vi inte prata mer för nu ska de söva ner mig och lägga mig i respirator", berättar Pia.
Hon säger att situationen var overklig att ta in.
– Man har ju blivit matad med detta dagligen men man trodde inte att det skulle drabba oss.
Janne Eriksson var 57 år när han insjuknade, fullt frisk och hade inga bakomliggande sjukdomar. Varken Pia eller de vuxna döttrarna blev sjuka och de förundras över hur olika sjukdomen kan slå.
– Jag klandrar mig själv många gånger för att jag inte åkte till sjukhuset tidigare. Men vi trodde ju att det var en vanlig influensa. Det blir ju fel när proverna inte är helt tillförlitliga.
Janne Eriksson berättar att när han sövdes så hamnade han i en helt annan värld.
– Jag fick för mig att de flög mig till Thailand, att det var det enda stället där de hade specialister på covid. Jag levde i en helt annan värld, som jag trodde var verklig och jag hade många hemska mardrömmar.
Den 20 januari födde yngsta dottern en liten pojke. Samma dag ringde läkaren och sa att Jannes tillstånd var kritiskt.
– Det var glädje och sorg samma dag. Läkaren sa att vi borde komma dit. Efter det stannade jag hos Janne i flera veckor. Det var fruktansvärt att se honom uppkopplad till alla maskiner. Men jag är samtidigt så tacksam över att jag fick vara där, säger Pia.
Det var länge stabilt men kritiskt.
– Personalen var helt underbara. De kämpade för Jannes liv dygnet runt och de var även ett stort stöd för mig.
Så småningom vände det.
När Janne Eriksson väcktes ur respiratorn den 7 februari var han helt inne på att det bara var att kliva ur sängen.
– Jag hade gått ner 20 kilo. Jag frågade varför de spänt fast mig i sängen. Men det var ju jag som inte orkade lyfta armar och ben. Jag var ju bara skelett. Där någonstans insåg jag hur allvarligt det var.
Janne Eriksson vårdades på Mälarsjukhuset i tre månader. Bilden är tagen den 7 februari, samma dag som Janne Eriksson väcktes.
Efter vården på Iva flyttade han till en avdelning för rehabilitering.
– I början när jag kom till rehabiliteringen förflyttade de mig med en vinsch. Man var så utlämnad och det var en jättejobbig upplevelse.
När han började sitträna stod tre-fyra sköterskor runt honom och höll i honom.
– Jag klarade fem minuter sedan ramlade jag.
Men Janne Eriksson kämpade vidare. Så småningom kunde han börja cykla sittande och till slut kunde han ta sig upp på benen igen, med hjälp av en rullator.
På datorn tog han del av demonstrationen i Stockholm, om att corona var en konspiration av regeringen.
– Jag blev så förbannad. Man vill att människor ska förstå, att det här är ingen lek.
Efter tiden i respirator hade Janne Eriksson ett hål i halsen. Så snart det läkte och han kunde börja äta gick det fortare att återhämta sig och musklerna började återkomma.
Fredagen den 26 mars klippte han av sig plastbandet med personnumret runt handleden och lämnade sjukhuset. På kvällen firade familjen med pizza. Då fick morfar träffa lille Colin, en månad, för första gången.
"Det har varit en tuff resa", säger Janne Eriksson. Nu kan han åter sitta ute i trädgården och fika med sin sambo Pia Westerberg.
– I dag mår jag bättre. Men jag har fortfarande nervskador i benen och fötterna. Det känns som om någon eldar med blåslampa på mina fötter, som om de brinner. När jag försöker gå hänger fötterna rakt ner. Men jag kan förflytta mig i hemmet med rullator.
Dagarna består av gåträning, vila och lättare styrketräning. Janne Eriksson och Pia Westerberg tar dagen som den kommer.
Janne Eriksson trodde aldrig att covid-19 skulle drabba honom så hårt.
– Jag tänkte att det drabbar inte mig, utan bara äldre. Och sedan åker man på det här. Det är nu man förstår allvaret i pandemin.
För varje dag som går tar han nya steg i rätt riktning.
– Nu finns det en framtid igen, säger Janne Eriksson.
– Man märker hur många fina människor det finns när det kommer svåra stunder i livet. Det betyder mycket, säger Pia Westerberg.
När Pia Westerberg körde sin sambo Janne Eriksson till akuten på juldagen var han knappt kontaktbar. Efter tre månader på sjukhus är Janne Eriksson äntligen hemma igen.