Sofia Eriksson jobbar som maskinoperatör på verkstadsföretaget Williamssons i Katrineholm. Därmed är hon verksam i ett yrke som domineras av män. Efter att ha arbetat bland annat på restaurang sökte hon sig till verkstadsindustrin efter att ha blivit arbetslös. Trots att hon saknade utbildning för det nya jobbet lärde hon sig snabbt, och efter att ha varit inhyrd via ett bemanningsföretag blev hon anställd på Williamssons.
- Jag trivs så bra, säger hon och understryker att det inte på något sätt varit besvärligt att som kvinna komma in på den mansdominerade arbetsplatsen.
Men en någorlunda jämn blandning mellan könen är att föredra på en arbetsplats, anser Sofia Eriksson.
Många av de största yrkesgrupperna i Sverige är dock mycket starkt dominerade av ett kön. Och svensk arbetsmarknad är mer könsuppdelad än i många andra västeuropeiska länder, som Storbritannien, Nederländerna och Tyskland.
Att ett i många avseenden jämställt land som Sverige har en så starkt könssegregerad arbetsmarknad kan framstå som paradoxalt. Men det är snarare på grund av än trots jämställdheten i Sverige som det ser ut som det gör. I många andra länder är det en större andel kvinnor som överhuvudtaget inte arbetar.
Det förklarar Åsa Löfström, universitetslektor vid handelshögskolan vid Umeå universitet, som forskar på den här typen av frågor.
Den utbyggda barnomsorgen i Sverige har gett kvinnor större möjligheter till yrkesarbete än i många andra länder. Och den stora offentliga sektorn har också skapat jobb med arbetsuppgifter som traditionellt sett varit kvinnliga, och som annars hade utförts oavlönat i hemmet.
- I andra länder finns inte de här sektorerna. Äldreomsorg och barnomsorg sköts i hemmen, säger Åsa Löfström.