Som bilglastekniker pÄ Platinum cars i Norrköping arbetar Myra Dessjack, 34 Är, med lyxiga sportbilar till vardags. Men det var nÀr hon satte sig bakom ratten pÄ en Alfa Romeo som hjÀrtat började slÄ, och passionen för italienska bilar av mÀrket Alfa Romeo började spira.
â Jag blev blixtförĂ€lskad nĂ€r jag körde en vit Alfa 159:a, in och ut frĂ„n en verkstad. I samma stund som jag startade motorn kĂ€nde jag mig hemma, sĂ€ger Myra Dessjack som bor i Sköldinge utanför Katrineholm.
MÄnga höjde ett varningens finger för de italienska bilarna. Kommentarer som "att köpa en Alfa Àr att köpa problem" gick inte spÄrlöst förbi, men Myra triggades i stÀllet för att avskrÀckas. Varför tro pÄ rykten, Àr ett Myra-mantra. Ta reda pÄ fakta och bilda dig en egen uppfattning, Àr ett annat Myra-mantra.
Hon tar det till och med till en lite mer filosofisk nivÄ dÀr det handlar om att stÄ upp för sig sjÀlv, den man Àr, sina Äsikter och inte falla och formas för mycket av andras vÀrderingar.
â Och dĂ„ har jag fastnat för kluriga hobbies. Förut höll jag pĂ„ med krĂ€ldjur, giftormar och spindlar. Nu Ă€r det Alfa Romeo. Det sĂ€gs att de Ă€r rostiga, krĂ„ngliga bilar med mĂ€rkliga konstruktioner.Det Ă€r klart att de krĂ„nglar ibland, men det gör alla bilar.
Myra pratar sig hellre varm om Alfans alla fördelar. SjÀlv rattar hon en Giulietta av Ärsmodell 2017 med en tvÄliters dieselmotor med automat och en bit över 230 hÀstar.
â Det Ă€r svĂ„rt att göra sorti utan att spruta lite grus med min bil. Skillnaden mot andra mĂ€rken Ă€r att Alfa har behĂ„llit körglĂ€djen i bĂ„de stort och smĂ„tt.
Den röda sportbilen, som Myra rattar Äret om, sÀtter guldkant pÄ hennes tillvaro pÄ alla sÀtt.
â Den har guldfolierade detaljer och guldfĂ€rgade dekaler. Det Ă€r Alfas ormar, deras logotyp, pĂ„ motorhuven och sidorna. Jag har spoilers fram och bak, specialbestĂ€llda guldfĂ€lgar. Jag tycker Ă€ndĂ„ att den Ă€r ganska diskret.
NÀsta projekt Àr att montera pÄ en luftfjÀdring sÄ att bilen gÄr att höja och sÀnka efter behag. Ett mÄste enligt Myra.
â Vi bor ju i Katrineholm, sĂ€ger hon och syftar pĂ„ de mĂ„nga fartguppen.
Myra Àr som lyckligast nÀr hon fÄr dra pÄ sig overall, hjÀlm och handskar och köra varv efter varv pÄ banan och höra varvrÀknaren sjunga i nock. Det Àr pÄ banan hon lÀr kÀnna sin bil och testar grÀnserna.
Farten lockar, och pÄ rakorna handlar det om hastigheter över 200 kilometer i timmen. Samtidigt konstaterar Myra att hon inte Àr nÄgon tÀvlingsmÀnniska, utan att det handlar om att hitta det maximala och kontrollen. Att lÄta kroppen bli ett med bilen och inte behöva mer Àn fingertoppar och tÄspetsar för att göra de snygga kurvorna.
â Det finns inget mer tillfredsstĂ€llande Ă€n ett perfekt varv. Jag struntar i tiden. Och jag kör aldrig över min förmĂ„ga.
Myra har mött motstÄnd nÀr hon som ung kvinna tagit plats i en övervÀgande manlig motorvÀrld. Hon efterlyser fler kvinnliga förebilder.
â Jag Ă€r ganska ensam som tjej i en patriarkal köttgryta. NĂ€r jag visat vem jag Ă€r, vad jag kan, blir man en i gĂ€nget.
MotorvÀrldens gubbighet finns enligt Myra inte i den svenska Alfaklubben dÀr entusiaster sammanstrÄlar i sitt gemensamma intresse för italienska bilar.
â Det Ă€r en brokig skara mĂ€nniskor dĂ€r det inte spelar nĂ„gon roll om man Ă€r snickare, mĂ€klare eller hur dyr bil man har. Klubben har en generositet som Ă€r unik i bilsammanhang.