Som liten drömde Myra Dessjack om en gul Dodge viper. "Jag hade en plansch och en bil. De finns kvar", säger Myra Dessjack. Nu är det Alfa Romeo som gäller, helst röda.
Som bilglastekniker på Platinum cars i Norrköping arbetar Myra Dessjack, 34 år, med lyxiga sportbilar till vardags. Men det var när hon satte sig bakom ratten på en Alfa Romeo som hjärtat började slå, och passionen för italienska bilar av märket Alfa Romeo började spira.
– Jag blev blixtförälskad när jag körde en vit Alfa 159:a, in och ut från en verkstad. I samma stund som jag startade motorn kände jag mig hemma, säger Myra Dessjack som bor i Sköldinge utanför Katrineholm.
Många höjde ett varningens finger för de italienska bilarna. Kommentarer som "att köpa en Alfa är att köpa problem" gick inte spårlöst förbi, men Myra triggades i stället för att avskräckas. Varför tro på rykten, är ett Myra-mantra. Ta reda på fakta och bilda dig en egen uppfattning, är ett annat Myra-mantra.
Hon tar det till och med till en lite mer filosofisk nivå där det handlar om att stå upp för sig själv, den man är, sina åsikter och inte falla och formas för mycket av andras värderingar.
– Och då har jag fastnat för kluriga hobbies. Förut höll jag på med kräldjur, giftormar och spindlar. Nu är det Alfa Romeo. Det sägs att de är rostiga, krångliga bilar med märkliga konstruktioner.Det är klart att de krånglar ibland, men det gör alla bilar.
Myra pratar sig hellre varm om Alfans alla fördelar. Själv rattar hon en Giulietta av årsmodell 2017 med en tvåliters dieselmotor med automat och en bit över 230 hästar.
– Det är svårt att göra sorti utan att spruta lite grus med min bil. Skillnaden mot andra märken är att Alfa har behållit körglädjen i både stort och smått.
Den röda sportbilen, som Myra rattar året om, sätter guldkant på hennes tillvaro på alla sätt.
Årets bilsemester gick norrut.
– Den har guldfolierade detaljer och guldfärgade dekaler. Det är Alfas ormar, deras logotyp, på motorhuven och sidorna. Jag har spoilers fram och bak, specialbeställda guldfälgar. Jag tycker ändå att den är ganska diskret.
Nästa projekt är att montera på en luftfjädring så att bilen går att höja och sänka efter behag. Ett måste enligt Myra.
– Vi bor ju i Katrineholm, säger hon och syftar på de många fartguppen.
Myra är som lyckligast när hon får dra på sig overall, hjälm och handskar och köra varv efter varv på banan och höra varvräknaren sjunga i nock. Det är på banan hon lär känna sin bil och testar gränserna.
Farten lockar, och på rakorna handlar det om hastigheter över 200 kilometer i timmen. Samtidigt konstaterar Myra att hon inte är någon tävlingsmänniska, utan att det handlar om att hitta det maximala och kontrollen. Att låta kroppen bli ett med bilen och inte behöva mer än fingertoppar och tåspetsar för att göra de snygga kurvorna.
– Det finns inget mer tillfredsställande än ett perfekt varv. Jag struntar i tiden. Och jag kör aldrig över min förmåga.
"Jag är lycklig att jag hittat min passion för Alfa Romeo", säger Myra Dessjack.
Myra har mött motstånd när hon som ung kvinna tagit plats i en övervägande manlig motorvärld. Hon efterlyser fler kvinnliga förebilder.
– Jag är ganska ensam som tjej i en patriarkal köttgryta. När jag visat vem jag är, vad jag kan, blir man en i gänget.
Motorvärldens gubbighet finns enligt Myra inte i den svenska Alfaklubben där entusiaster sammanstrålar i sitt gemensamma intresse för italienska bilar.
– Det är en brokig skara människor där det inte spelar någon roll om man är snickare, mäklare eller hur dyr bil man har. Klubben har en generositet som är unik i bilsammanhang.