De båda tv-profilerna började denna nästan 200 mil långa vandring i Ystad för en månad sedan. Anledningen? Att ge prostatacancern ett ansikte.
– Det är fan-i-mig dags att vi börjar snacka om denna vanliga sjukdom hos män. Nästan alla jag känner kan på något sätt relatera till prostatacancer, men vi snackar ju aldrig om problemet. Det är för skämmigt för män, tror jag. Men det är det vi ska ändra på under den här marschen samtidigt som vi förstås drar in en del pengar till Cancerfonden.
Man har som målsättning att kunna få ihop 30 miljoner under de 100 dagar som marschen beräknas pågå.
– Ja, skriv målsättning, 30 miljoner är inget mål i sig. Det får gärna bli mer.
Vi hakade på duon under en bit på vägen mellan Strångsjö och Forssjö. Nåja, det var bara Fylking vi fick sällskap med – Aschberg gick några hundra meter före.
Osams? Undrade vi och anade i andanom en schism på vägen...
– Nej, nej, men det blir ju ett nötande under vägen. Aschberg ökade bara tempot lite, jag njuter mer av naturen.
Bloggar
Under tiden de går på landsvägarna runt om i landet bloggar de. Det är ju inne.
Är du inte för gammal för sånt här?
– Inte. Men å andra sidan är mycket inställt i förväg i den här telefonen, så jag behöver bara veta vilka tangenter jag ska trycka på. Vänta så ska du få vara med på bloggen.
Säger Fylking, tar en bild av Kurirens utslängde i naturen, knappar lite på telefonen och så hörs ett pling.
– Nu ligger du ute på bloggen, låter han nöjt meddela.
Aro ett mysterium
Plötsligt hivar Fylking upp ett par skrynkliga hundralappar ur fickan och visar upp.
– De här fick jag av Magdalena Bohman och Nina Hamzic vid Strångsjö. Det är såna spontana gåvor som värmer. Folk bryr sig, det är ju hela vitsen med det här.
Naturligtvis kan man inte låta bli att undra vad paret snackar om under denna hiskeligt långa marsch.
– Mest blir det skitsnack. Men vi tar förstås upp en del av livets mysterier, säger Fylking och Aschberg fyller efter en stund i:
– Som att Hasse Aro till exempel ställde upp i Let´s Dance. Det avslöjar ju bara hans dödsångest.
Aschberg skrockar så den icke oansenliga kistan hoppar. Robban tillägger dock:
– Å andra sidan menar han att den här marschen jag är ute på också vittnar om dödångest. Så ställningen är väl 1–1, kan vi säga.
– När Robban vägde in i Ystad visade vågen tre siffror, avslöjar Fylking och syftar på Aschbergs lekamen.
Men man kan förmoda att såväl Aschberg som Fylking lättat några kilo när målet i Haparanda är nått.
Läs hela artikeln i onsdagens papperstidning.