Men, nej, syftet med den stundande återföreningen är inte att dryga ut punkpensionerna genom att råna nostalgibanken och dra. Målet är osjälviskt: att bidra lite till en bättre värld.
Vartenda öre som bandet lyckas få i överskott på sin comeback ska skänkas till organisationer som hjälper offer för väpnade konflikter.
– Som människa i dag är det fruktansvärt svårt att blunda för storleken på den humanitära katastrof som pågår i världen, där enorma insatser för en progressiv hantering av flykting- och katastrofhjälp, återuppbyggnad av städer och infrastruktur i raserade samhällen behöver finansieras med kapital knutna till statliga bistånd såväl som ideella diton. Det var just där som vi kom på idén att återförenas, säger gruppens sångare och basist Geir Pedersen.
Men de fyra originalmedlemmarna strålar förstås också samman för att ha kul. Pedersen/Andersson/Fritz/Samsonowitz har inte spelat tillsammans sedan Andersson slutade 2001.
Trots påtryckningar under åren har de inte velat återuppliva Adhesive utan att ha en särskild anledning. "By being the pretentious left-wing-anti-fascist PC punks that we are known to be, of course we had to have a plan to do some good instead of just being old dudes taking up space on a stage", skriver de i pressmeddelandet.
Att nyheten släpptes på engelska är inte konstigt. Redan från starten 1994 sveptes Adhesives klatschiga och opretentiösa melodipunk med i samma globala skejtpunkvåg som Millencolin och andra engelskspråkiga svenska band. De har alltid haft en större publik utomlands. Därför är det framför allt utanför Sverige som bandet räknar med lira.
Spelplanen gäller från i sommar och ett år fram i tiden. Hur många gigs det blir är oklart, men comebacken inkluderar inga nya låtar eller skivor.
När Adhesive lades ner 2002, hade gruppen släppt tre album och flera singlar. "We got the beat" var höjdpunkten och markerade en förflyttning till en mer kraftfull, explosiv och politiskt färgad punkrock. Priset killarna fick betala för framgångarna var att allt mer sköta bandet som ett företag, när allt de ville göra var att spela och ha kul. Till slut ledsnade de.
Satsningen inför 2017 är en epilog till Adhesives historia snarare än ett nytt kapitel. Kvartetten påpekar noga att den återgår till tillvaron som punkpensionärer så snart målet är uppnått:
Att ha kul tillsammans en gång till. Och att göra en smula gott i en värld i kris.