När Granqvist i april anlitades som ny kommunjägare i Katrineholm hade han ingen aning om vad som väntade.
– Många problem är mycket större och fler än jag trodde, säger han nu.
Men, nej, han pratar inte om vildsvinen som bökar upp kommunens arrendejordar. Inte heller om grävlingarna som boar in sig under krypgrunder, eller rådjuren som äter upp villarabatternas smörgåsbord.
Det är fåglarna som är problemet. Eller rättare: kajorna.
– De är fruktansvärt många. Jag har aldrig varit med om dess like. Och när herr och fru Kaja träffas på våren för att kramas lite, blir de snabbt fler. 500 kan bli 3 000 på bara några månader.
Under våren och sommaren har klagomålen om störande, nedskräpande kajor strömmat in till kommunen. Men det är inte bara för Granqvist att gå ut med bössan och brassa loss.
– Hur man än vrider och vänder sig, väcker man folk som sover och skrämmer dem. Och det finns alltid en risk att haglet sprids med vinden. Sedan kan jag ju bara skjuta på kommunens mark.
Granqvists taktik går i stället ut på att försöka fånga de flygande skadedjuren för att sedan avliva dem. Han har två fällor i bruk just nu. Först var det bara skatungar som var dumma nog att flyga in i dem. Men sedan kom kajorna.
Dessa fällor är dock små. Fångsterna är en droppe i havet sett till flockarna med tusentals kajor som rör sig inom tätorten. När varken jakt med bössa eller små fällor förslår gäller det att tänka större.
Genom sina kontakter i Flen – Granqvist är kommunjägare också där – har han låtit tillverka ett avsevärt större fångstredskap som han nu vill prova i Katrineholm.
En norsk kråkfälla.
Denna klassiska fälla är konstruerad så att fåglarna till en början obehindrat kan flyga in och ut för att komma åt lockbetet. Bakom det galvaniserade gallret ska också finnas vatten och sittpinnar. Undan för undan minimeras fåglarnas möjlighet att röra sig in och ut, till dess att individerna i fällan sitter där de sitter – och jägaren kan göra sitt.
Så ska det åtminstone fungera i teorin. Kajor är dock smarta fåglar. De kan mycket väl hitta vägar ut ur fällan – eller är intelligenta nog att inte gå i den alls.
Å andra sidan: blir försöket framgångsrikt, tror Björn Granqvist att det med fällans hjälp på ett år skulle gå att minska kajstammen i Katrineholm med åtminstone 200–300 individer.
– Då får man bort så många att det faktiskt syns en skillnad.
Fällan finns bland de fångstredskap som Naturvårdsverket har tillåtit. Dess storlek gör att fåglarna inte blir lika stressade som i små fällor.
– Jag tror mer på den också ur djuretisk synpunkt. En kaja är också ett liv.
Björn Granqvist är redo att på prov sätta ut fällan och hålla den under bevakning under hösten. Men det förutsätter att hans uppdragsgivare nappar på idén.
Granqvists avtal med service- och tekniknämnden går ut vid månadsskiftet. Ytterst är det nämndens budget som avgör hur mycket tid och kraft som ska läggas på uppdraget att bekämpa kajor och andra skadedjur.
– Kommunen kanske inte alls tycker att det är en bra idé. Vill de inte använda den kan Flen få den tillbaka.