Trebarnsmamman Johanna Sinkkonen öppnar leendes dörren till familjens vackra, gamla hus i centrala Katrineholm. I ett hörnrum som gränsar till vardagsrummet finns endast en gigantisk tv och en soffa.
Här har Johanna och sambon Gustaf ställt sin påkostade speldator med det populära gratisspelet Rocket league där man i små bilar jagar en stor fotboll på en plan. Låter det märkligt? Det tyckte Johanna också första gången hon provade.
Hon kom i kontakt med Rocket league på sitt dåvarande kontor i Stockholm. Hon berättar om hur kollegorna brukade flockas i pausrummet för att utmana varandra.
– En match tar mellan fem och sju minuter så man kan riva av några matcher under en rast. Den första gången fastnade jag i ett hörn och rörde bara vid bollen en gång, erkänner hon.
Hon förklarar att det är ett spel med hög inlärningskurva. Men Johanna valde att ge det svåra spelet en ärlig chans.
– Jag har alltid spelat olika spel, jag brukar nörda in mig. Vanligtvis spelar jag ett spel in i kaklet i några månader och sen rör jag det inte mer. Men det här spelet tröttnar jag inte på, det finns så mycket att lära sig.
En av dessa komplicerade spelmekaniker är så kallade "speed boosts":
– Längs med planen finns det små ljus och kör man över dem får man extra fart som gör att man kan köra snabbare, eller flyga lite om man hoppar samtidigt. Det är flygkomponenten som gör spelet så intressant, det är enormt svårt.
Man kan spela själv eller mot vänner, men rankingsystemet är för många spelets kärna. Genom att tävla mot andra får man en ranking baserad på om man vinner eller förlorar. Året är uppdelat i säsonger och var tredje månad får man delvis börja om för att tävla om olika belöningar.
Efter lite övertalning berättar Johanna att hon har rankingen "Diamond 1", men hon förstår också att det inte säger en oinsatt så mycket.
– Jag tror att jag är strax över medel. De som spelar där är lite mer seriösa och det blir roligare att spela. Det stör mig när andra spelare är otrevliga, det är lätt att det distraherar.
Den stora teven och avancerade datorn i spelrummet är speciellt utvalda för att göra upplevelsen så bra som möjligt. För duktiga spelare kan en snabb uppdateringsfrekvens innebära skillnaden mellan vinst och förlust.
– Det handlar om prestandan, det märks faktiskt jättestor skillnad. Den här teven ger 120 fps (bildrutor per sekund) och på en spelkonsol är det oftast bara 60. Vi har det som tv-spel också och det är svårare, man missar bollen oftare.
Är du en tävlingsmänniska?
– Det är ju kul att vinna, absolut. Jag försöker tänka att det inte är så viktigt, det är bara en stämpel i ett tv-spel. Men sen bryr man sig ändå.
Det som tilltalar henne mest med spelet är den simpla premissen som gör det lätt att komma igång, trots att det samtidigt är svårt att bemästra spelet.
– Det är en boll och en bil. Och proffsen har ju samma bil som jag har, alla har samma fart, säger hon och fortsätter:
– Det är på nåt sätt lite meditativt att åka runt med bollen. Sen får man lite bekräftelse på att man faktiskt utvecklas, det matar ens ego hela tiden. Sen finns det en slags allmän konsensus bland spelarna att man aldrig blir bra på spelet: man är bara olika nivåer av dålig.
Utöver att spela följer hon också e-sporten: alltså professionella spelare som i många fall lever på att tävla. Det finns också en stor publik för spelare som livestreamar, vilket är när man spelar inför publik online.
– Jag följer det ganska slaviskt när säsongerna är igång, det är superspännande. Eftersom spelet är så simpelt i sitt upplägg är det enkelt och spännande att följa även om man inte spelar själv. Det är ju ett sportspel så man förstår vad som händer hela tiden.
Hur mycket spelar du själv då?
– Jag spelar inte så mycket, egentligen. I snitt blir det kanske 30–45 minuter om dagen. Jag har ju tre barn också. Jag spenderar nog mer tid på att följa sporten och diskussioner om laguppställningar.
Men trots det stora intresset kan inte Johanna Sinkkonen se sig själv satsa på att bli proffs.
– Nej gud! Det är så himla långt kvar. Och jag som person är för privat för att börja streama. Det är inte jättemånga som vet att det här är mitt stora intresse. De flesta som får veta det tycker att det är oväntat, de brukar fråga "varför då?", säger hon och skrattar.