Valparna har fått rummet som ligger intill köket hemma hos Lotta och Henrik Åkerlind i Malmköping. På golvet ligger tidningar, mattor och leksaker utspridda. Det är full aktivitet. När de nio valparna får syn på ett par fötter är de snabbt framme för att säga hej.
– De har vassa tänder och de bits lite, varnar Lotta som tillsammans med sin dotter Rebecka driver kenneln Golden friendship som föder upp golden retrievers.
Svansarna går som propellrar och rätt som det är tappar en av valparna balansen, en konsekvens av att vara lite ivrig.
– Det ser roligt ut när de tar sats och bara kommer några centimeter. Motoriken är inte helt där än, säger Lotta.
Mamma Ella går runt bland valparna och låter dem dia en stund innan hon går ut i köket och lägger sig och vilar. Det behövs konstaterar Lotta.
– Det är som en myrstack när hon kommer in, de blir som myror runt en sockerbit.
Det har hänt en del sedan den där dagen i november när veterinär Magda Jaszczak plockade ut valparna ur Ellas mage. Tidningen som samma dag befann sig på Dinvet i Katrineholm för att göra ett reportage om att veterinärer utsätts för hot och hat i sin yrkesroll, fick tillåtelse att vara med under det akuta kejsarsnittet och se när de små liven och mamma Ella räddades.
– Hon hade inte orkat själv så Magda valde att snitta, ett beslut jag höll med om. Hade hon mått bra så hade vi inte behövt snitta, säger Lotta som fick åka till kliniken efter att Ella fått magproblem. Det började också bli bråttom att få ut valparna.
– Man hade några tankar i bakhuvudet att några valpar kanske inte mår så bra. Och ja de behövde komma ut.
I magen låg elva valpar, varav tio levde. Senare fick också en tas bort på grund av hälsoproblem.
– Jag pratade med Magda och vi kom fram till att det var bäst. Det är ingen idé att ha kvar ett djur som inte mår bra, det känns bara taskigt.
– Det är baksidan av det här, att det kan bli lite tråkigheter. Det är så för veterinärer också, säger Lotta och syftar på hur veterinärer slits mellan glädje och sorg när de samma dag kan få hantera både förlossningar och avlivningar.
Inne i rummet har valparna somnat efter en kort lekstund. När de är så här små tar energin slut ganska fort.
– De sover ungefär 19 timmar per dygn så det är inte så lång vakentid. De sover, äter, kissar och bajsar. De behöver sömnen för att utvecklas. På åtta veckor ska de lära sig mycket som att lära sig gå och äta, säger Lotta.
Och att gå från flytande till fast föda kan vara lite knepigt.
– I början förstår de inte att de ska tugga utan de suger upp maten. Det kan se lite roligt ut.
De tre tikarna och sex hanarna har nästan alla ljus päls, precis som mamma Ella, men några går lite mer åt det gyllene hållet. Det kommer från pappa Buddy eller från morfar.
Om några veckor är det dags för valparna att hämtas av sina nya ägare. Innan det ska valparna få sitt stamtavlenamn. Lotta och hennes dotter Rebecka dividerade fram och tillbaka innan de kom fram till ett tema.
– Det blir James Bond-tema. Det är så många hanar den här gången och det kan vara svårt att hitta namn som man är helt överens om. Men det blir nog Skyfall, Casino royale och så finns det väl en film som heter Golden eye. En tik ska heta Diamonds are forever, säger Lotta.