Vattendrag och skogsterräng försvårar sökandet, konstaterar kommissarie Peter Göransson.
– Han var en jättebra pappa och den bästa morfadern. Barnen älskade honom. Det är ett stort hål i hjärtat hos många av oss, säger Sara Pettersson.
För ett år sedan försvann hennes pappa Sven-Ove Eriksson spårlöst från Målka, där han bott hos vänner. Sara Pettersson blev uppringd av en av vännerna, som inte sett till Sven-Ove på några dagar.
– Jag förstod direkt att någonting inte stämde. Han pratade alltid med folk i telefon. Det var alltid någon som visste var han var.
Hennes pappa hade ingen fast adress och ingen egen bostad. Han bodde hos vänner, bland annat i Katrineholm, men också i omgångar hos Sara i Norrköping. Tidvis hade han missbruksproblem och vid tiden för försvinnandet var han inte heller frisk.
– Han var sjuk, han hade KOL och svår astma och var tafflig i benen på sistone.
Svenne, som alla kallade honom, anmäldes försvunnen till polisen i mitten av augusti i fjol.
– Vi fick ett samtal om att han var försvunnen. Vi fick börja med att klargöra var han senast var synlig och prata med människor i hans omgivning. Vår hypotes var ganska tidigt att det hade hänt honom någonting, säger kommissarie Peter Göransson vid polisen i Katrineholm.
Han är den i lokalpolisområdet, som har hand om ärenden med försvunna personer.
– Det var väldigt varmt. Han var inte i fysiskt toppskick. Vår hypotes är att han hamnat i något läge som han inte klarat ut. Vi har en plats där han senast var synlig, men vi vet inte åt vilket håll eller hur långt han gått. Det finns både vattendrag och skogsterräng där. Det försvårar sökandet, säger Peter Göransson.
Polisen har letat i skogarna runt Målka, bland annat med hund. Även Svennes familj och vänner och organisationen Missing people har letat. Polisen har också hållit förhör med folk i Svennes närhet. Någon misstanke om brott finns inte.
Sensommaren blev höst, hösten blev vinter. Svenne var försvunnen.
– Det blev jul. Man saknade honom. Han var alltid med på julen. Han fattas varje dag. Jag hamnar i svackor fortfarande. Det kan vara något som påminner om pappa, det kan vara en doft som får mig att minnas. Jag fick åka och hämta hans kläder och legitimation och det var pappas lukt. Det är skitjobbigt att inte veta vad som hänt, säger Sara Pettersson.
Hon berättar om sin pappa, att han alltid var snäll, "genomsnäll", han hade inte någon enda ovän. Hon flyttade till honom i tonåren och av syskonen var hon den som stod pappan närmast. Han älskade djur och hade ormar hemma när Sara var barn, ett intresse hon ärvt. I ett år arbetade han som djurskötare på Ölands djurpark.
– Det var den absolut bästa tiden i hans liv.
Hon funderar på vad som kan ha hänt. Hon tror inte att hennes pappa försvunnit frivilligt, att han exempelvis velat begå självmord. Hon tror inte heller att han skogsvandrat och gått vilse.
– Tankarna kommer och går hela tiden. Han skulle aldrig ha fått för sig att gå ut och plocka blåbär. Skulle det ha skett en olycka, att han blivit påkörd eller blivit dålig, då skulle han ha hittats vid vägkanten.
Hon både fasar för och längtar efter samtalet, om han hittas.
– Jag kommer att bli lika ledsen när samtalet kommer, som jag är varje dag nu. Men jag längtar efter klarhet i vad som har hänt. När de väl hittar honom kommer man att kunna lista ut hur han dog och vi kommer att ha en plats att gå till, farmor kommer att få lugn i sin kropp.
Sara tror att hennes pappa fallit i sjön.
– Det är det enda jag kan tänka mig. Hundarna har varit vid vattnet och de har inte markerat där, men ingen har draggat i sjön än.
Under augusti hoppas Missing people kunna organisera nya sökanden, berättar Magnus Idebro, verksamhetsledare för organisationen i regionen.
Magnus Idebro är verksamhetsledare för Missing people i regionen.
– Vår plan är att söka i sjön som ligger närmast. Han var kanske inte jätteförtjust i vatten, men faktum är att vi inte har hittat honom på land. Numera har vi båt med sonar, det är lättare att söka i vattnet.
Magnus Idebro tycker att det är märkligt, att Svenne inte hittats närmare bostaden.
– Men sjön ligger för nära för att lämnas orörd. Hittar vi inte honom där har vi större bekymmer. Det gör sökområdet enormt mycket större. Vi kommer att leta tills vi hittar honom.
Inte heller polisen slutar leta.
– Ger upp gör vi egentligen aldrig. Är någon försvunnen stängs aldrig ärendet, säger Peter Göransson.