Rusdrycksförbud (1920-talet)
– Alternativen då såg inte ut som man skulle tänka sig i dag. Antingen var det ett totalförbud eller en alkoholpolitik med restriktivitet som inte är möjlig i dag. Vi kan inte ha motbok i dag, det skulle inte fungera. Jag har full förståelse för förbudslinjen med tanke på den svåra sociala situationen med alkohol. Nykterhet som väg till socialt avancemang har jag full förståelse för. Det är inte omöjligt att jag hade förespråkat det om jag hade levt då. Men var tid har sina ställningstaganden. Ingen av de linjer som fanns då skulle fungera i dag. Däremot förespråkar jag fortsatt restriktivitet i alkoholpolitiken.
ATP-frågan (1950-talet)
– Det finns en bred enighet om att det systemet inte var bra och att vi ska ett ekonomiskt robust, mer hållbart, system som håller i alla typer av ekonomiska upp och nedgångar. Jag har förståelse för båda linjerna. Vissa argument var inte bra, som att det fanns en del klassförakt i motståndet till ATP. Men det fanns också argument att det inte skulle hålla ekonomiskt. Det fanns också en rättviseaspekt hos ATP-förespråkarna, att det som omfattande tjänstemän skulle gälla alla. Jag hade nog förespråkat ytterligare en linje i frågan.
Vietnamkriget (1960- och 70-talet)
– Jag tycker inte att man måste välja mellan två mördarregimer. Det fanns människor på den tiden som hade den uppfattningen och drev den. Att inte stödja vare sig Nordvietnam, FNL eller försvara den amerikanska krigföringen. I den frågan hade jag nog förespråkat en tredje linje. Det var angeläget att förhindra utbredningen av den kommunistiska regimen. Men det får inte ske genom att göda en annan mördarregim.
– När man sitter med facit i hand är det omöjligt att frigöra sig från hur det verkligen blev när man resonerar om de här frågorna.