Sista arbetsdagen, efter 41,5 år. Lillemor Melin Sving har polisens vita hedersskjorta till uniformen och känner stort vemod.

– Jag har gråtit flera gånger idag. Det är 41,5 år av mitt liv jag lämnar bakom mig.

För många katrineholmare och flensbor är hon välkänd. I sju års tid jobbade hon brottsförebyggande ute i skolorna, dels i Nyhems rektorsområde, dels i Flen.

Artikelbild

| 1991. Lillemor Melin Sving och Thomas Gustafsson var på mässa i Duveholmshallen och värvade nya kollegor.

– Vi hade skolundervisning i trafik och i lag och rätt. Jag var ute i klasserna och med på föräldramöten, vi hade ett program för alla årskurser. Jag tror att det är det som gör att många känner igen mig, säger hon om åren i skolorna, som hon beskriver som de roligaste i arbetslivet.

Ursprungligen från Nässjö började Lillemor Melin Sving på polishögskolan 1977. I juli 1978 kom hon till Katrineholm och här blev hon kvar hela det långa arbetslivet.

– Jag tycker att Katrineholm är trevligt och ligger bra till.

Först arbetade hon som ordningspolis i tio år. Därpå följde sju år i skolorna och ute på stan.

Artikelbild

| På torsdagen arbetade Lillemor Melin Sving sin sista dag hos polisen.

– Vi var ute jämt. Vi stod vid Systemet på Lucia och Valborg för att stoppa langning, vi var ute i föreningar och pratade.

Från 00-talets början jobbade Lillemor Melin Sving fackligt på heltid.

Artikelbild

| På torsdagen arbetade Lillemor Melin Sving sin sista dag hos polisen.

– Jag satt i Polisförbundets styrelse centralt, de sista fem åren som första vice ordförande, och arbetade med Nordiska polisförbundet och Eurocop (europeiska polisfacket, reds anm), med säte i Luxembourg. Jag reste över hela Europa.

Ett av hennes starkaste minnen från yrkeslivet kommer från den tiden.

– Det var när jag talade på ett torg i Madrid inför 20 000 spanska kollegor. De hade en tuff tid och Eurocop skulle visa sitt stöd. Det var ett demonstrationståg som ringlade sig fram i timmar och så lilla jag som skulle stå i talarstolen.

2010 lämnade hon det fackliga arbetet och kom tillbaka till polisarbetet i Katrineholm.

– Jag hade ju valt att vara polis, jag ville avsluta som polis. Men det var inte helt enkelt, det jag hade lämnat fanns inte kvar och jag skulle hitta min plats i organisationen.

Arbete på utredningsenheten, med kriminalunderrättelsetjänsten och som brottsplatsundersökare följde, innan Lillemor Melin Sving för fem år sedan fick frågan om hon ville bli förundersökningsledare.

– Det är en av våra nyckelfunktioner. Man ska leda utredningarna framåt och fatta beslut, eller besluta att lägga ner dem. Men det är klart att besluten man fattar inte alltid uppskattas. Många gånger har jag försökt ringa och tala om att jag ska lägga ner ett ärende. Men det har varit för många ärenden för att hinna ringa alla.

På de fyra decennier hon arbetat i poliskåren har mycket förändrats.

– Vi hade gemensamt omklädningsrum för män och kvinnor, vi hade inga datorer, utan skrev på skrivmaskin. Man kopierade med karbonpapper, det var jättebesvärligt när man skrev fel. Uniformen har förändrats också, då hade vi långrock och lågskor. Nu är klädseln mer arbetsanpassad.

Men sin första båtmössa har hon kvar, även om den redan fått gå i pension.

– Jag har en ny mössa, men jag har kvar den gamla.

Nu väntar pensionen även för henne själv, men Lillemor Melin Sving, som har några år kvar till 65, har medvetet valt att inte planera in något.

– Jag ska ta det väldigt lugnt, känna in vad jag vill göra. Jag ska påta i trädgården, åka med husvagnen. Jag skulle kunna tänka mig att sjunga i kör. Jag tänker fortsätta spela volleyboll, men jag vet många som går i pension som bokar upp all sin tid. Men så har hela yrkeslivet varit för mig, jag vill kunna göra vad jag vill nu.