Sofia efterlyste i sociala medier en lokal i Mariefred för sitt skapande. Det var där EXTRA fångade upp tjejen som bor med sin Martin i ett enkelt torp nära Skottvångs grufva mellan Gnesta och Åkers styckebruk. Torpet saknar rinnande vatten och mycket av tiden går åt till att lösa praktiska göromål. För att kunna fokusera på att rita och sy kläder söker hon nu en lokal med moderna faciliteter.
Hon välkomnar oss in i Smedjans handelshus vid entrén till Skottvångs grufva. Längst in i lokalen med vita rislampor i taket hänger delar av hennes skaparkraft. Bomullsplagg färgade i naturens egna färger; grönt, brunt och naturvitt. Klänningar, linnen, sjalar och kimonos och vackra ryggsäckar omsydda av gamla broderade dukar.
– Jag har alltid älskat att skapa. Att sy, göra smycken, rita, måla ...
Skapat har hon också gjort i sin roll som restaurangägare i Malmö där hon i sju år drev veganrestaurangen "Sájvva" (namnet har samiskt ursprung, Sofias mormor är same).
Under en resa till Indien träffade hon Martin Åkerblom från Mariefred och sedan april bor de ihop. Martin tillverkar smycken och jobbar i restaurangen på området.
Anoki har Sofia närmat sig långsamt säger hon och konceptet är inte färdigutvecklat. I grunden handlar affärsidén om att hon designar och tillverkar ekologiska unisexplagg som ska hålla över tid.
Kläder har varit hennes hobby i många år.
– Det började med att jag saknade de kläder jag ville ha. Och när jag tittade på kläder så ställde mig ofta frågan vem som gjort dem.
Hon gillar historian bakom varje plagg. I Japan bärs olika kimonos vid olika tillfällen och de signalerar också vem personen är, civiltillstånd med mera. Det gillar hon.
Sofia har tidigare gått mycket i secondhandbutiker, sytt om plagg som hon gett bort eller sålt. I gamla Smedjan hänger en rad ryggsäckar i folkloristisk stil på krokar från taket. De var en gång broderade dukar som någon lagt ner sin kärlek på. Idag betraktas de nästan som lump.
Allt Sofia har på sig den här dagen har hon sytt själv, både linne, kimono och de naturvita bomullsbyxorna med fin passform.
En del av plaggen i Smedjan är uppsydda i Indien av en familj som odlar bomullen själv.
– Familjen bor söder om Rajasthan och har en bomull som är hundraprocentigt regnbevattnad tack vare monsunregnen. De handplockar den, spinner och handväver tyget.
Sofia gillar växtfärgning och har också deltagit i en workshop i Indien.
– I somras hade vi ett utekök här i Skottvång och vi plockade mycket växter från naturen. Det är en fin kombo att använda det som finns runt omkring oss till att färga tygerna med.
När allt görs förhand blir det inte perfekt, och det är också vitsen med Anoki. Namnet betyder "unik" på hindi och fångar upp det som Sofia vill förmedla: något som inte finns någon annanstans.
– Textilindustrin är så inriktad på att allt ska se perfekt ut men jag uppskattar de små skavankerna för de visar att produkten är handgjord.
Sofia har en ny kollektion på gång. I huvudet ritar hon upp plagg som ska gå att använda på många olika sätt. De ska vara vändbara (insidan kan bli utsida och fram kan bli bak) och storleken ska gå att justera.
– Det är en utmaning att det ska finnas plagg i så många olika storlekar, det vill jag försöka komma runt.
Enkla plagg utan stora mönster är dessutom lättare att kombinera.
– Jag tror att det första steget mot en mer hållbar modebransch är att vi konsumerar mindre och skapar kläder som håller.