Senast Eskilstuna-Kuriren skrev lite mer rejält om Knutte Wester var i samband med hans utställning på Eskilstuna konstmuseum 2014. Då hade han just fått stipendium från både Eskilstuna konstförening och Carl-Axel Valéns stiftelse. Det senare är ett av Sveriges största och Knutte Wester planerade att använda prissumman på 250 000 kronor till ett halvår i New York. Den som följt Knutte Wester blir inte särskilt förvånad när han berättar om var han hamnade efter några inledande månader i ett ateljéhus där han "gjorde en massa New York-saker"...
Men först lite bakgrund: Knutte Wester, utbildad på Konsthögskolan i Umeå, arbetar främst med skulptur och film. Dokumentären ”Gzim rewind” berättade om pojken Gzim som efter en tid i Sverige utvisas till Kosovo. I ett annat projekt, ”Monument without a home", skapade han skulpturer tillsammans med barnhemsbarn i Riga. Parallellt gjorde han under fyra års tid 650 akvareller med koppling till sin egen farmor, Hervor Wester, som växte upp på barnhem i Stockholm. Akvarellerna blev grunden till den animerad dokumentärfilmen "Horungen" som berättade om farmoderns liv. Filmen har visats på filmfestivaler världen över och hyllats med pris i bland annat Estland, Korea, Toronto och Kalifornien. Just nu pågår separatutställningen "Av tiden flätar jag en plats" på Halmstads konsthall och dessutom är han aktuell i två grupputställningar: "Med framtiden bakom oss " på Moderna museet i Stockholm och "Innan vi glömmer" i Göteborgs konsthall.
Men tillbaka till New York, där han och familjen bodde våren 2015 för pengar han fått med motiveringen: ”skildrar samhällets otillräckligheter genom att arbeta tillsammans med människor som på olika sätt drabbats av systematisk orättvisa” och ”blottlägger spåren som blir kvar när en människa, frivilligt, eller ofrivilligt, lämnar en plats.”
Ganska snart kände Knutte Wester att det där med New York-ateljé inte var hans grej. Istället flyttade han sin verksamhet till ett familjehärbärge i Brooklyn och började jobba tillsammans med dem som bodde där.
– Det resulterade också i ett litet konstverk även om det enda jag hade med mig hem var en berättelse.
Själva verket, "Roger Avenue 6 a.m. a Sunday morning", blev kvar på en husvägg i Brooklyn.
– En mamma och hennes son som bodde på härbärget kom alltid och gjorde avgjutningar tillsammans med mig. Vid ett tillfälle frågade jag pojken var de bott innan, men jag ångrade mig direkt. För han berättade om en lång rad andra härbärgen som han växt upp på. Sammantaget blev det som en karta över Brooklyns alla socioekonomiskt svaga områden. "Men förut bodde vi i en riktig lägenhet som vi blev vräkta från", berättade han också.
Ur det växte en idé: Knutte Wester och mamman gjorde en avgjutning av pojkens ena axel. En tidig söndag morgon åkte sedan alla tre till huset på Roger Avenue där familjen bott innan de blev vräkta.
– Där limmade vi upp axeln på husväggen. Ibland brukar det sitta plaketter på hus där det bott någon författare eller annan känd person. Nu visade avgjutningen att pojken och hans mamma faktiskt bott där en gång i tiden.
Ibland kan han längta tillbaka till New York.
– Men ett riktigt liv går inte att få ihop där. Den frihet jag har i ateljén här hemma är omöjlig i New York utan riktigt mycket pengar. Jag hittade aldrig några lekkompisar där som var i samma situation som jag, med familj och barn. Det fanns jättemånga spännande 27-åringar som bodde i sin ateljé. Och så de riktiga superkändisarna med egen ateljé på Manhattan. Men de däremellan, konstnärer som lever på ungefär samma nivå som en snickare eller undersköterska, de fanns ingenstans. Antingen hade de gett upp och blivit reklamare eller flyttat ut någonstans där det är billigare att leva.
Vad jobbar du med just nu?
– Ett offentligt gestaltningsuppdrag. Men det är lite för tidigt i skedet för att jag ska kunna berätta så mycket mer ännu.