Fem poem av Prokofieff, en av 1900-talets giganter bjöd på moderat modern musik med brokigt krävande pianostämmor.
Senromantikern Rachmaninoff med tre romanser, fyllda av rysk längtan och poesi, kolorerat med maffiga ackordgiganters klang och teknisk briljans. Som i Rachmaninoffs pianokonserter. Vilka känslor som blottades! Konsertens sopran avslöjade en intensivt skimrande timbre, i höjdregistret med ett ryskt intensiv-vibrato. Imponerande klingade hennes frapperande vackra dimenuendo-teknik, förmågan att sjunga en fras allt svagare i en längre fras, särskilt i höjdregistret.
Den andra avdelningens europeiska sånger med en bukett romanser av Fauré, deliciöst intima, stod i kontrast till ett par sånger av Grieg, där norsk folkton och humoristiska infall färgade framställningen.
Carl Pontén, tillhörande vårt lands yppersta pianister, stöttade romansmusiken exakt och påpassligt, minutiöst detaljerad och är ett föredöme som ackompanjatör. Pontén lät publiken uppleva Liszts sällan hörda "Apparations", en filosofiskt modulerande högromanstisk virtuos klaverfantasi. En tolkning som är värd en extra lagerkrans, Carl Pontén!
Eteri Gvazava avslutade med en Pucciniaria ur operan "Manon" och "Sången till månen" ur "Rusalka" av Dvorak – tidlöst sällsamt och en fläkt av den stora vokalvärlden! Om nu piano ersatte operaorkestern i dessa två inslag förtog det inte solistens ämabla tolkning.
Sannerligen: Julita håller stilen som en av Sörmlands främsta konsertplatser!