Niklas Eneblom kommer ursprungligen från Arvika. Som liten tv-tittare undrade han varför den lokala festivalmarknaden "Marten" inte bevakades av de nationella nyheterna. Som vuxen konstnär fångar han stunder i vardagen och förevigar dem med oljefärg.
En av målningarna heter "Cornered" och föreställer konstnären själv liggandes i ett hörn på golvet. Ursprunget är ett foto som Niklas hittade på Facebook.
– Men jag kände att jag inte kunde rita av personen som låg där, så jag lade in mig själv i målningen i stället.
På tavlan har han lagt till blåmärken på sin rygg, och kroppen lyses upp av solen som skiner från ett fönster utanför bilden.
– Jag brukar inte medvetet lägga in ångest i mina bilder, men jag gillar att ha med detaljer som fångar blicken och skapar tankar.
Niklas berättar att han gärna skapar sina verk genom att just plocka upp händelser och motiv ur vardagen och sedan placera dem i en annan kontext. Och ibland gör han tvärt om. Som när han såg en målning i ett väntrum.
– Den föreställde några lakan som hängde på tork vid ett hav. Jag funderade på hur det skulle bli om jag själv skulle måla samma målning, helt utan ironi.
Tavlan som heter "Health care center painting" finns inte med på utställningen men går att beskåda på Niklas hemsida. En tavla som däremot hänger på Ebeling är "Thousande layer colander", som under en kort period var världshistoriens bästa målning, enligt Niklas själv.
– Jag satt och kollade på den i en och en halv timme i sträck efter att jag var klar med den. Jag var övertygad om att det var det bästa jag hade gjort, kanske det bästa som någonsin hade gjorts. Jag hade hybris, och det var kul att få uppleva det. Det skadade ju ingen annan, och det är de där stunderna av "Fan vad djävla bra det här är!" som driver en vidare, ler Niklas.
Cecilia Ringkvist har jobbat med ett annat driv - det som skapas av självkänsla. Som lärare på Folkhögskolan har hon tillsammans med sina elever gjort instrument av återanvända material.
– Jag har sett att det här projektet har fått igång upptäckarlustan bland eleverna igen. Det handlar om att vara modig och våga göra nya saker, säger Cecilia.
Bland instrumenten finns en skida som har blivit en bas, en analog stereomegafon och en vattentunna som är omgjord till trumma (lyssna på smakprov på @ekuriren på Instagram). Utöver deras musikaliska funktion har eleverna också målat och smyckat ut sina instrument till riktiga konstverk.
– Jag märker en sådan stor skillnad på eleverna före och efter det här projektet. Det finns nästan inte någon plats längre för konstnärer och musiker att få synas och höras, och det känns så bra att den här möjligheten finns på Ebelingmuseet, känner Cecilia som även håller en sommarkurs i ReMusic.
Den tredje utställning som har vernissage i dag består av målningar av Pia Knöppel. Bland annat självporträtt där hon binder samman sin kropp och rummet med färger. Dessutom har Pia tagit med sig djurskulpturer gjorda av hennes farfar Arvid Knöppel (1892-1970). I samma sal ställer även Rune Rydelius ut sina skulpturer.
– Jag har använt material från gamla skulpturer som jag har brutit sönder. Det sker samtal mellan bitarna när de möts, och jag behöver bara lyssna med mina känslor och sätta ihop dem så som de vill, ler Rune.