– Jag ljuger ibland, säger Boråskonstnären Ingrid Draminsky.
Vi står framför ett av hennes större verk som hon tagit med sig till vårens första utställning på Galleri Sjöhästen. På akrylmålningen går tre kostymklädda män, med konturlösa anletsdrag, sida vid sida. Fötterna saknar skor trots att de går mitt på en gata i storstad.
Inspirationen till målningen kommer från en vad Ingrid kallar "misslyckad performance" i Karlskrona där hon för några år sedan såg ett gäng män i olika åldrar komma gående på en gata iklädda just kostym, och med ansikten väl insmorda i brunkräm. Strumporna de bar lämnade blöta avtryck på gatustenarna. Men hon fick aldrig någon förklaring till den udda manifestationen. Däremot knäppte hon en bild – som hon alltid gör när något fångar hennes intresse.
– Jag jobbar efter fotografier men inte fotografiskt. Det var en sådan där typisk stadsdag i Karlskrona med mycket liv och rörelse ute, men jag tyckte husen var för låga, så jag gav staden en helt annan karaktär, berättar hon.
På en annan målning står en man, halvvänd med ryggen mot betraktaren. Ingrid tyckte han såg så ensam ut så hon tog en snygg tjej från ett annat foto och placerade den i bakgrunden på målningen. På ytterligare en bild på en av galleriväggarna är en ung tjej detaljerat porträtterad, på en annan träder konturerna av en grupp människor i mustiga färger fram
– Jag växlar mellan knivskarpt och suddigt. Vissa dagar vill jag pilla med ögonfransar och detaljer, bara för att jag kan, säger hon.
Till skillnad mot Ingrid Draminsky har Stockholmskonstnären Helena Trovajs akvareller ungefär samma uttryck. Hennes mustiga stadsmiljöer är målade i rikligt med färg och kontraster. Återkommande är den röda färgen Pyrrolscarlett som blivit något av Helena Trovajs signum.
– Jag är svag för det röda och tilltalas av rörelse och liv i stadsmiljöer, säger hon.
Även Helena Trovaj använder fotografier som förlagor men har aldrig någon exakt plan innan hon sätter i gång med en målning.
– Jag går på känsla och gör bilderna mer dramatiska och mustiga. De flesta fotografier är tagna någon vanlig grå tisdag, sen kommer känslan till mig.