När vi träffas på puben tillika kulturlokalen Ögir i Köping sitter Per Granberg i ett planeringsmöte. Han och frun Lotta äger inte bara just Ögir, utan även ett mikrobryggeri.
– Och som om vi inte hade för mycket att göra redan så har vi även öppnat ett hotell, suckar Per med leende.
Driftigheten har han haft sedan ungdomen när han drog igång Birdskit, skivbolaget som utvecklades till anrika Birdnest som bland annat gav ut Dia Psalmas första skivor.
När Per själv spelade som mest med Charta 77 så kom halva inkomsten från musiken. I dag har han som sagt flera järn i elden än band och skivbolag och säger att han har en mer avslappnad hållning till Charta 77.
– I ett band går man igenom tre skeenden: Den första är när man inte kan spela men gör det ändå. Man siktar hit upp men når bara hit.
Per måttar i luften med ena handen i huvudhöjd och den andra handen halvvägs upp till den första.
– Den andra fasen är när man vet att man kan nå hit upp, men man sejfar och satsar bara hit.
Per använder samma gester men nu är förhållandena omvända.
– Och vissa band, inte alla, når till det tredje stadiet när man inser att musiken inte är på blodigt allvar. Då brukar äldre band kunna svänga mer än någonsin. När man känner att man varken har något att vinna eller att förlora på att spela som man gör, det är då det blir skoj.
Per säger att Charta 77 är i ständig utveckling och har gått igenom ett par stilförändringar under åren. Detta sker alltid spontant och plötsligt befinner sig kvartetten i en process där de försöker hitta ett koncept som känns intressant.
– Den röda tråden för oss handlar mer om hur vi spelar och hur jag sjunger än att vi har en fast stil, konstaterar Per.
När bandet besöker Gästis i Eskilstuna i morgon kväll blir det ett Charta 77-smörgåsbord av bandets musik från tre decennier.
– Det fanns en rätt stor punkscen i Eskilstuna förut. Tyvärr blev det ju där som det blev i Nyköping, att man vred sig mycket åt höger med många bulor (nynazister, reds. anm.) på stan. Jag minns när vi brukade spela i Eskilstuna förut, på KFUM-tiden, så gick det alltid rykten om att bulorna skulle komma och storma stället, berättar Per.
Hur ser er publik ut i dag?
– Den är rätt blandad. Vi spelar ju på allt från krogar till all ages-gig. När vi spelar på 44:an i Stockholm så märker man ju att det finns en återväxt inom punken. Och vi har väl ändå någon sorts kultstatus i Sverige... Vi har alltid haft fans och kommer alltid att ha det i fortsättningen också, även om vi fortsätter att ligga i den mediala skuggan.