Ett motiv var Gripsholms slott och just en sådan sten, alldeles len och ovalt greppvänlig, låg ovanpå den öppna spisen i vårt hus under min uppväxt. Många gånger har jag haft den stenen i min hand, beundrat slottets mjuka former och låtit fantasin skena iväg till en annan tid och en annan värld.
Ska vi inte bo här? frågade vi oss, pojkvännen och jag, efter att ännu en gång hamnat i Mariefred en ledig dag. För ett par år sedan bestämde vi oss för att svaret är "jo" och sedan dess har vi tagit små, små steg mot vårt mål. Ett ledigt jobb på Strengnäs Tidning var ett jättekliv i rätt riktning.
Under luciahelgen gick flyttlasset. Nu nyper vi oss själva i armen när vi promenerar längs de smala gatorna, bland de gamla husen och längs med Mälarens vatten. Och när vi tittar ut från vår lägenhets fönster njuter vi av utsikten över Gripsholms slott.