Klockan är kvart över ett på valnatten när jag lämnar redaktionen och trampar hemåt.
Fortfarande uppjagad efter kvällens nyhetsbrus och brakframgång för Sverigedemokraterna.
Några timmar senare – i drömmens värld – får jag ett samtal från en kollega. Jag har glömt något viktigt och måste skynda tillbaka.
Jag kliver in på redaktionen – och upptäcker att SD:s hela partitopp slagit läger mellan våra skrivbord.
Jimmie Åkesson ligger nedbäddad i en sovsäck på golvet.
Jag inser att det vore ett direkt yrkesfel att inte försöka få en intervju med denna – just nu mest omdebetterade person – när han ändå kommit som en skänk från ovan.
Men icke.
Björn Söder säger att Jimmie måste få sova. Och jag förstår honom, för jag är också hemskt trött.
Sedan vaknar jag. Och nu är vi här.
Sverigedemokaterna har visserligen inte flyttat in på vår redaktion, men nog har de slagit läger i vårt medvetande.
Vi får se om någon lägger sig bredvid Jimmie på golvet i natt. Gudrun Schyman kanske. Det samtalet skulle jag vilja höra.