Under en period förra året slukade jag allt jag kom över om Nordkorea.
Vet inte riktigt vad det är som fascinerar mig med den slutna diktaturen, men kanske är det skådespelet – schimären – som förbryllar mig. Av alla historier jag hört om landet toppar nog den om Kim Il Sungs svulst.
I en radiointervju berättade den svenska diplomaten Lars Bergquist om ett kort möte han haft med presidenten på 1980-talet.
Diplomaten noterade en stor utväxt på mannen hals. Den var stor som apelsin och hårbeväxt.
Efter mötet frågade Lars Bergquist den nordkoreanska protokollchefen om den märkliga utväxten. Borde den inte tas bort, undrade han.
Men diplomaten möttes av oförstående:
"Vilken utväxt? Nej han har ingen svulst. Den finns inte".
Och så var den saken ur världen. Det som inte passar i den slutna diktaturen tigs ihjäl eller plockas helt sonika bort.
Det stycke historia vi får höra av Kerstin Molitor, Torshällabon som levt i Nordkorea i två år, är därför unik.
Få västerlänningar har sett lika mycket bortom Pyongyangs välstädade avenyer, gigantiska monument och skrytbyggen.
Läs hennes historia på sida 6-7.