Det hela började med en konsert på biblioteket. Sedan lussade vi i alla butiker på torget utanför.
Därefter var det dags att gå till ett äldreboende. Vi gick från våningsplan till våningsplan och sjöng för uppradade tanter och leende vårdbiträden. På varje ny avdelning fick vi varsin pepparkaka. Ljusen brann i våra händer och vi blev varmare och tröttare för varje sång vi sjöng.
Jag minns att jag fick böja mig framåt flera gånger för att inte få blodtrycksfall. På den sista avdelningen var jag nära att svimma. Det var så trångt och kvavt att det knappt gick att andas. Glittret kliade i pannan, lucialinnet var svettigt och strupen var torr av pepparkakssmulor.
När lussandet var över kom belöningen. Vi fick ett stort glas julmust, varsin clementin och ännu mer pepparkakor.
Sedan den dagen har jag alltid haft en stor respekt för alla barn och ungdomar som lussar.
Det är ett mycket tuffare uppdrag än många tror.