Min bror var lugn som en filbunke inför förlossningen. Han var helt säker på att livet som förälder skulle bli som en dans på rosor.
– När barnet kommer ska han ligga på min mage medan jag sitter och läser en bok. Det kommer att gå hur bra som helst, sade han lugnt.
Själv var jag skeptisk.
– Vänta du bara. Jag har hört att barn kräver mer än så. Bebisar skriker, bråkar och du kommer inte att få en lugn stund, sade jag.
Så kom då det efterlängtade barnet. Två dagar efter förlossningen fick jag ett foto av min bror. På bilden låg barnet på hans mage, medan han själv satt och läste i en bok – precis så som han hade sagt att det skulle bli.
Jag studerade bilden noga för att se om den verkligen var äkta. Till slut var jag tvungen att åka dit för att se efter med mina egna ögon. Jag satte mig bekvämt till rätta i min brors soffa varpå han placerade det lilla barnet på min mage. Försiktigt tog jag upp en bok som låg på soffbordet och började läsa.
Jag väntade på att barnet skulle börja skrika men till min stora förvåning fortsatte han i stället att sova lugnt. Där fick jag äta upp mina ord och inse att livet som förälder tydligen kan vara som en dans på rosor.