– Det är noga att vi försöker komma ihåg hur vi ser ut, för det är kaos vid växlingen, sa lagledaren.
Ok, tänkte jag och synade denna Bertil från topp till tå, jag präntade in hans ansikte i minnet. Han hade skägg.
Så var det då dags, försteman i laget kom in på 19 minuter (!) och jag tänkte att nu jäklar ska jag springa fort. Och det gjorde jag.
Jag kommer inflåsande på den snabbaste 5-kilometerstiden jag gjort, någonsin. Och vid min växlingsplats står en man i samma tröjfärg som jag och ropar, "Här är jag". Det var motljus så jag såg inte ansiktet så noga. Men han såg ut som min Bertil. Puh, äntligen är det över, tänker jag och går tillbaka till vårt tält. Och möter Bertil... Lagledaren hade mitt under mitt lopp bytt sträcka på Bertil. Jag skulle ha växlat med en Annika, 1.50 lång. Som jag aldrig sett tidigare. Vi blev förstås diskade. Men, men, skägg som skägg...