Första äckliga luktminnena är nog från skolan och golv som hade svabbats med sur trasa. Svampen till svarta tavlan luktade på samma sätt och den där speciella doften från matsalen lockade knappast till att äta. Kan det ha varit diskmedlet? Hemma var det rökande föräldrar som gjorde att jag själv aldrig började. Jag hatade verkligen röklukt och gömde cigaretterna så ofta jag kunde.
Så kom mina barn och dom bajsade, hjälp! Hur slipper man den äckliga sörjan utan att behöva titta och känna lukten så mycket? Jo, man sätter dem på toan när man ser att det är dags, oavsett om de är en vecka eller ett halvår gamla. Lugn, bara lugn – jag vande mig till slut.
Värre var det när jag sommarjobbade på sjukhuset och skulle tömma bäcken. Jag blundade och höll andan tills näsblodet sprutade ned hela sköljrummet. Inte så lyckat.
Inte heller så lyckat var det när jag skulle göra reportage hemma hos en person där lägenheten inte hade städats på mycket länge. Dessutom hade personen inte heller skött sin hygien på lika länge – eller diskat kaffekopparna. Jag gjorde hela intervjun genom att andas genom munnen. Hen måste ha funderat över varför jag pratade så konstigt.
Men det finns ju faktiskt fördelar också med att ha bra luktsinne. Vällagad mat med vin som passar till är "halleluja moment" för mig. Och efter sex gånger på den vinkursen som jag går på just nu, inser jag hur mycket gott vin jag har missat i mina dar. Ge mig ett glas med vällagrad barolo, chianti eller bordeaux och jag faller i trans. Eller ett vitt vin på druvan chenin blanc från Sydafrika – supergott! Inga fler BIB (bag in box) för mig.