Om du inte syns så finns du inte!

Det är tidig morgon och novembermörkret ligger fortfarande kompakt när jag backar ut bilen. Väl ute på gatan ser jag nåt vitt vifta förbi i backspegeln.

Krönika av Gunilla Karlsson2014-11-12 05:30

Det är en hundsvans. Hunden är stor och vit, det är bara därför jag ser den. Vidhängande matte är däremot genomgående svartklädd och syns inte alls.

Tänker på kvinnan jag hörde berätta hur hon varit med om det som är varje bilists mardröm. Hon hade kört på ett barn. Barnet kom susande ut ur mörkret på en cykel utan tillstymmelse till reflexer.

Nu gick det tack och lov ganska bra. Barnet kom undan med en hjärnskakning, mest tack vare att bilen hade mycket låg hastighet. Men händelsen var förstås nog för att ge bilisten långvariga sömnsvårigheter

Så nu uppmanade hon alla att använda reflex. Det gör jag också. Glöm inte reflexerna! Sätt reflex på barnet, på cykeln, på hunden och sist men inte minst sätt reflex på dig själv.

Så ska vi nog överleva den här vintern också. Och om sex veckor vänder det.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!