Själva pyntandet lyckades far alltid klara sig undan, men den seriösa delen – anbringandet av elektrisk ljusslinga – var hans uppgift.
Ljusslingan var tämligen ålderstigen, klumpig med stadiga ljus som skulle klämmas fast på grenarna. Men det värsta var att allt måste upp i given ordning, för annars gick det inte ihop sig på slutet. Då räckte inte stickproppen fram till väggkontakten och det var bara att börja om. Vid det laget hade pappa julgransljusen som en hawaiigirlang om halsen, högröd ansiktsfärg och ett språkbruk som inte var ämnat för barnaöron.
Varför kommer jag nu att tänka på detta? Jo, för att nästa helg är det första advent. Då ska det glittra och glimma i träd och buskar i vår lilla radhuslänga. Nåde den som fuskar och tänder julbelysningen för tidigt.
Men hänga upp den får man redan nu. Det ska jag göra den här helgen. Insnodd i ett illasinnat nät med små led-lampor kommer jag då också garanterat att säga saker som inte ska höras av små barn.
Och sända en tanke till pappa.